Helenan

När jag växte upp bodde jag på en gata som heter Glimmerstigen. På Glimmerstigen bodde nästan bara en massa familjer med barn i omkring min och mina syskons åldrar. Det hus som man såg när man tittade ut genom mitt och min systers sovrumsfönster var vinrött och där bodde en familj där pappan i huset jobbade som skidtränare på gymnasieskolan. Han har en dotter som är fem år äldre än mig. Jag tyckte att hon var skitläskig och jättestor och framför allt häftig. Hon hade massa bilder på hästar på sina väggar och sa alltid hej när man träffade henne. Jag var orolig för hur det skulle bli när jag började skolan.. hon skulle ju vara där och vara stor och läskig. Skulle jag bli tvungen att säga hej då också? Det hjälpte inte att min far blev hennes klassföreståndare i tre år, nu blev jag ju absolut tvungen att säga hej och till och med prata med henne. Hon var väldigt häftig visade det sig. Hon var grym på skidor och spelade fotboll ett tag. Man kände sig extremt mesig när man pratade med henne.. iaf när jag var pluttig och hon fem år äldre. Men eftersom så visade det sig att hon faktiskt var väldans snäll och ganska rolig. Fast då visste jag inte att det var en framtida OS-fyra som jag bodde granne med, jag tyckte bara att hon var läskig och stor 8) Men faan.. kunde hon inte fått ta brons?