Stolthet och snällhet

Vad är det för jävla snö som kom från himlen idag då? Klockan halv tio på kvällen låste jag upp dörren och gick för att hämta posten och tro fan att det var en massa snö överallt då. Fasiken. Jag bor inte här för att få leka i snö, jag bor här för att slippa ha med snö att göra. Gaaaaah. Jävla Skåne, värdelöst och går inte att lita på.
Nej, förlåt. Skåne är bra.. det finns ingen annanstans jag skulle vilja bo just nu. Förutom möjligen Boden då.. hehe 8)

Jag undrar om jag har bra eller dåligt självförtroende. Det är ju så himla lätt att säga att man har dåligt självförtroende och folk börjar genast tycka synd om en och man får en massa bekräftelse. Men har jag verkligen det? Skulle jag verkligen låta världen veta saker om mig ifall jag hade så himla dåligt självförtroende? Skulle jag verkligen låta min röst bli hörd i sammanhang där det handlar om fler än mig ifall jag hade dåligt självförtroende? Jag tycker att det är ett knepigt begrepp. Jag har ganska bra självförtroende när det gäller sång och skrivande. Ifall någon ber mig att skriva ihop något eller sjunga något så brukar jag inte bli speciellt nervös och galen. Jag har även gott självförtroende när det gäller min fysiska styrka. Jag är rätt säker på att jag är fysiskt starkare än många andra tjejer. När det gäller den psykiska styrkan så skiftar det ganska mycket. Ibland får jag för mig att jag är stark som fan som har en hel del grejs bakom mig och ändå kan fungera fint. Men samtidigt känns det som om det som har hänt mig inte är på riktigt och att jag bara tramsar för att få medlidande. Jag har en låg fysisk smärttröskel och jag får för mig att den gäller psykiskt också. Helena sa att hon tyckte att jag hade varit duktig på att hålla modet uppe efter hela olyckegrejen. Då blev jag glad.. jag tänker rätt ofta på att jag nog är ganska vek. Men samtidigt, i själva situationen var jag lugn och sansad och svimmade inte eller något sådant. Jag började prata med bred, bred dialekt, men det måste man väl få göra utan att vara psykiskt svag? Jag har extremt dåligt självförtroende när det gäller min kropp och helfigursbilder försöker jag undvika extremt noga. Jag vet en enda bild som tagits i helfigur och lagts upp här och jag vet precis hur den ser ut och att det var ett stort genombrott för mig. Eller genombrott och genombrott.. men det var iaf en väldigt stor sak. Allt dåligt som händer mig, allt jag misslyckas med, alla människor som avvisar mig, alla jobb som jag inte får, alla besvikelser överhuvudtaget härleder jag till att jag har en oattraktiv kropp. Jag bara vet att det är därför som vänner säger upp kontakten med mig eller därför som gossar möjligen bara vill träffa mig en gång eller därför som jag inte är lika smart som andra eller därför som jag inte har lika stora möjligheter att lyckas med saker som andra. Även då jag kan ha gott självförtroende när det gäller vissa saker så genomsyrar det mitt liv hela jävla tiden. Förut har jag brukat vara ganska nöjd med mitt ansikte, men nu börjar jag hata det mer och mer. Det är runt. Rundare än vanligt eftersom svullnaden i högerkinden aldrig går ner. Jag kan inte ha en enhetlig färg i ansiktet eftersom jag har en röd kind. Jag kan inte sköta huden ordentligt eftersom jag har ont i halva ansiktet. Jag håller högersidan mycket mer still vilket gör att jag ser sne ut. Kukbilolycka. Aja. Jag tror att vi kan säga att jag har gott självförtroende när det gäller fler saker men det dåliga självförtroendet är förankrat mycket mer rejält än något annat. Jag tror bestämt att detta beror på att jag har fått lära mig att vara blygsam och snäll. Jag vill inte vara blygsam och snäll. Visst, det är ett ganska osympatiskt drag att gå omkring och säga att man är snygg eller att man tycker (med prefixet "inget illa menat" eller "jag vill inte ljuga för dig") att man är bättre/snyggare/smartare än andra personer man har i sin närhet. Men samtidigt tror jag att jag skulle vara lyckligare här i världen ifall iaf jag trodde sjukligt mycket på mig själv. Snäll och blygsam har inte fört mig några långa sträckor eller till några stora resultat. Hm.

Kommentarer:
Postat av: Linderholm

Ha ha ha ha, jag kan ju meddela att jag vände mig i mina....eh... lycrakallingar när jag såg det där. Det var så hjärndött att man fick lust att rösta på kungen i riksdagsvalet.


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits