Helenan

Igår var ju en dag som hette duga. Jag gick upp tidigare än ottan ens tänkt på att inträda och satte av till Ängelholm. Så länge allt gott. Jag kom fram, promenerade till skolan, fixade med lektioner och skrev in citat till didaktikuppgifterna i datorn. Efter det var det lektion i svenska med Nv-klassen. Min handledare hade hand om det hela så jag satt bara med en grupp och hjälpte dem planera sin redovisning. Det blev jättebra och allt var frid och fröjd. Efter ytterligare en lektion (som f.ö. var grym, eftersom jag hade planerat den) i svenska började jag känna av tröttheten efter att ha varit vaken halva natten och sen gått upp innan natten varit slut. Jag satt med på en religionslektion och skuttade sedan iväg lite tidigare för att hinna med det snabba tåget. Hoho. Tåget kom ca. en mil, sen stod det still som en stenstod i oktober. Stå stå stå. Kärringar bredvid mig börjar gnälla, svära, sucka och hysteriskt räkna på exakt hur lång tid vi stått där. Efter ett tag kommer ett besked att det är ett träd som hamnat över alla ledningar och allting och att mer information ska komma. Kärringarna blir nästan galna. Efter ytterligare ett tag kommer det besked om att detta träd inspekteras av räddningstjänsten och att det nog kommer att dröja ett bra tag innan vi kommer någonstans. Det lät ju inte så bra, något som kärringarna också tog fasta på. Många suckar och svordomar blev det. Sen började vagnen ringa hysteriskt. Överallt ringde folk till sina respektive, släktingar och vänner och berättade att de skulle bli sena. Tanterna verkade beta av hela sin telefonlista för att berätta om det Onda Trädet. Efter ca. 40 minuter bestäms det att vi ska åka tillbaka till Ängelholm och sen ta omvägen om helvetet för att komma till Helsingborg. Jag tackar den gode att vi slapp byta till buss, men tanterna gnäller. Väl åter i Ängelholm står vi still länge och väl. Tanterna gnäller. Vi åker från Ängelholm och stannar snart igen. Ett pågatåg ska gå före oss. För er som inte vet vad det är kan jag berätta att det är tåg som stannar överallt. Har man ett sånt framför sig på spåret måste man också stanna överallt. Konstigt beslut. Tanterna håller på att explodera. Vid det här laget börjar jag fundera över om det är tillåtet att säga åt folk att sluta gnälla så förbannat. Vi satt alla i samma sits och det förorenar bara luften med deras jävla tramsande hit och tramsande dit. Jag sa inte till, det ångrar jag nu för när jag skulle gå av tåget i Lund (2 timmar försenat) gav jag en av tanterna en glad blick som sa typ "lycka till nu". Blicken jag fick tillbaka var "vafan glor du på jävla fitta, har du inte vett att gnälla som vi gör så är det inte synd om dig". Typ. Så tolkade jag det iaf 8)
Någonstans mitt i skogen började jag nynna där jag satt på min plats. Personen som satt bredvid mig (som hade tillkommit i Helsingborg, hon var alltså inte försenad för det går 19034 tåg mellan hbg och Malmö hela tiden och hon kunde ha tagit vilket som av dessa) tittade irriterat på mig några gånger och bad mig sen att sluta nynna. Jag blev alldeles paff. Varför gjorde hon så? Iofs kanske det var rätt störande.. men vafan. Det enda svaret jag kunde komma på var "oj.. men nej. Jag börjar bli lite less på det här tåget, så jag tycker att jag får nynna", fast sen slutade jag iaf. Man vill ju inte bli nitad.

Idag står misshandel på schemat. Jag ska till dentisten och få min överkörda tand slutligen lagad. Det brukar göra ont som självaste kuken. Be för mig. Nu måste jag notera mitt miljonte arbete. Hejsvej.