mediernas jävla påverkan
Jag ger upp det här försöket att plugga.. haha, fy fan. Jag har lagt ner all den här skiten nu. Ska det verkligen vara så, en och en halv termin kvar och jag har slut på bränsle? Jag har haft en skitenkel grej att lösa idag för att komma igång med allt som jag har försummat under OS och flytten. Men nej.. jag får den inte gjord. Vad är skolans uppgift när det gäller mediernas påverkan på ungdomar? Men det är ju så självklart ordbajsande att det är fånigt att skriva. Kursplanen i historia säger en massa om att man ska stimulera och skapa kritiskt tänkande hos eleven när det gäller varifrån stoff kommer och yada yada. Detta är något att applicera på synen på olika medier och de budskap som de skickar ut. Man bör som lärare vara medveten om hur medier påverkar unga. UUiiiiiiiiiiääääh, det är som att öppna en ventil. Jag står inte ut i det här bajspratandet. Det kommer från mig dessutom.. fy fan.
Det är nåt fel på mina knän.. jag tror att det kan ha med dansmattan att göra. Jag studsar omkring på ett stenhårt golv och är uppe i nästan 100 000 steg nu. Inte konstigt ifall jag får ont i knäna. Nu är det inte så att jag har lite ont i knäna utan det är något helt annat. Under största delen av dygnet känns det inget annat än en dov väldigt lätt känsla på insidan av knäskålarna som inte stör mer än att man känner att det är lite osäkert huruvida knäna ska sitta i sitt rätta läge i all framtid. Dock, då och då känns det som om någon hugger in en kniv i knät och vrider om och samtidigt poppar knäskålen ur sitt läge. När detta händer kan jag inte gör annat än att andas in hårt och låta som om jag fått värkar eller nåt. Detta varar i ca tre sekunder och sen är det bra igen. Då står man kvar en stund och tänker att nästa gång ska jag fan ringa sjukvårdsupplysningen och fråga om det ska vara såhär, men efter ytterligare tio sekunder glömmer man bort att det gjorde kukont och fortsätter till nästa hugg. Jag har fört bok om dessa hugg idag och upptäckt följande:
Båda knäna känns dova och konstiga mellan huggen. Dock har det högra betydligt kraftigare och mer frekventa hugg än det vänstra. Det vänstra hugger ca 2ggr/timme och det högra, med högre intensitet, ca 4 ggr/timme. Dessa hugg hänger inte samman med någon speciell rörelse eller belastning. De hugger aldrig när jag är helt still men det kan handla om saker som inte alls är speciellt påfrestande för knän som utlöser det hela. Igår fick jag ett hugg som gjorde att det började susa i öronen som det gör när man håller på att svimma. Det gjorde sjukligt ont och jag skrek rätt ut. Då tänkte jag att jag minsann skulle ringa sjukvårdsupplysningen eller en läkare. Men samtidigt törs jag inte.. jag tänker att läkaren ändå bara säger att det är mitt eget fel, att jag inte tränat ordentligt och att jag går fel eller nåt sånt. Finns det någon som är sjukvårdsutbildad som läser detta som vet vad det kan vara för skit? Det gör väldigt ont, och det säger jag inte bara för att jag är jag och har en låg smärttröskel, jag tror att vem som helst skulle ogilla de här huggen.
Ah well. Imorgon ska jag upp tidigt som självaste fanskapet så det kanske är bäst att jag borstar min tand och lägger mig i min säng. Det lär ju inte gå så himla bra dock eftersom jag har legat och sovit en knapp timme på dagen idag. Jag frös så förbannat och hittade en solstråle i sängen som jag tänkte att jag skulle lägga mig i och lapa lite. Då somnade jag fint och vaknade upptinad en timme senare. Gött, men det förstör min dygnsrytm. Bra då att jag köpt en bok om Marie Antoinette.. mycket roligare än studier. Tjo.
Det är nåt fel på mina knän.. jag tror att det kan ha med dansmattan att göra. Jag studsar omkring på ett stenhårt golv och är uppe i nästan 100 000 steg nu. Inte konstigt ifall jag får ont i knäna. Nu är det inte så att jag har lite ont i knäna utan det är något helt annat. Under största delen av dygnet känns det inget annat än en dov väldigt lätt känsla på insidan av knäskålarna som inte stör mer än att man känner att det är lite osäkert huruvida knäna ska sitta i sitt rätta läge i all framtid. Dock, då och då känns det som om någon hugger in en kniv i knät och vrider om och samtidigt poppar knäskålen ur sitt läge. När detta händer kan jag inte gör annat än att andas in hårt och låta som om jag fått värkar eller nåt. Detta varar i ca tre sekunder och sen är det bra igen. Då står man kvar en stund och tänker att nästa gång ska jag fan ringa sjukvårdsupplysningen och fråga om det ska vara såhär, men efter ytterligare tio sekunder glömmer man bort att det gjorde kukont och fortsätter till nästa hugg. Jag har fört bok om dessa hugg idag och upptäckt följande:
Båda knäna känns dova och konstiga mellan huggen. Dock har det högra betydligt kraftigare och mer frekventa hugg än det vänstra. Det vänstra hugger ca 2ggr/timme och det högra, med högre intensitet, ca 4 ggr/timme. Dessa hugg hänger inte samman med någon speciell rörelse eller belastning. De hugger aldrig när jag är helt still men det kan handla om saker som inte alls är speciellt påfrestande för knän som utlöser det hela. Igår fick jag ett hugg som gjorde att det började susa i öronen som det gör när man håller på att svimma. Det gjorde sjukligt ont och jag skrek rätt ut. Då tänkte jag att jag minsann skulle ringa sjukvårdsupplysningen eller en läkare. Men samtidigt törs jag inte.. jag tänker att läkaren ändå bara säger att det är mitt eget fel, att jag inte tränat ordentligt och att jag går fel eller nåt sånt. Finns det någon som är sjukvårdsutbildad som läser detta som vet vad det kan vara för skit? Det gör väldigt ont, och det säger jag inte bara för att jag är jag och har en låg smärttröskel, jag tror att vem som helst skulle ogilla de här huggen.
Ah well. Imorgon ska jag upp tidigt som självaste fanskapet så det kanske är bäst att jag borstar min tand och lägger mig i min säng. Det lär ju inte gå så himla bra dock eftersom jag har legat och sovit en knapp timme på dagen idag. Jag frös så förbannat och hittade en solstråle i sängen som jag tänkte att jag skulle lägga mig i och lapa lite. Då somnade jag fint och vaknade upptinad en timme senare. Gött, men det förstör min dygnsrytm. Bra då att jag köpt en bok om Marie Antoinette.. mycket roligare än studier. Tjo.
Kommentarer:
Trackback