Helenan

Galen dag. Den började med att jag pallrade mig upp klockan 06, trött som en jävla cepe efter att ha kommit i säng först 02 på natten. Jag provade ut några kläder och valde det som gjorde minst ont i ögonen, åt min fil, borstade min tand och kammade mitt hår. När jag kom mig iväg insåg jag att jag såg ut som en vandrande bortamatch sådär klockan 07 en söndagmorgon uppklädd till tänderna, men inget att göra. Jag tog bussen och åkte till tåget.
Väl på tåget fann jag Helena sittandes mittemot en dam som hon verkade vara bekant med. Damen hälsade mig välkommen till deras lilla samkväm och det visade sig ganska snabbt att hon var lite lustig i huvudet. Hon berättade mycket om sig själv och var både lärare och psykolog tror jag. Dessutom hade hon ett snyggt sjukhusband runt ena handleden. Bredvid oss sitter dessutom en trött israelit som verkar försöka sova bort oväsendet. Han började att prata lte mer med oss när damen presenterade mig för honom och så blev hon lite sur för att det var för mycket engelska som hon inte riktigt kunde hänga med på. Efter ett tag sa hon: "när ni pratat färdigt ska jag säga en sak - på svenska." När hon väntat ett slag säger hon "Nu ska jag säga en sak. Du är söt (jag) och du är vacker (Helena) fast du skulle nog kunna tappa några kilo då och då (jag). Själv väger jag 70 kg. Jag har som mest vägt 90, jag ska väga 50." Efter en skriftlig inbjudan till hennes hem ("blå dörr") till födelsedagen den 19e mars då hon ska ha öppet hus lämnar vi henne och israeliten i Hässleholm och går vidare mot nya äventyr. Väl där inser vi att det är en timme till bussen som ska ta oss till urskogen går och vi går inåt stan och hittar ett morgonöppet bageri. Där ockuperar vi ett helt bord med vår enda kaffe och låter tiden gå. När klockan väl slår avgång hittar vi vår buss och sätter oss på denna som tar oss till Västra Torups kyrka.
Där möter vi Jonas och lilla Alma (hon som skulle döpas)
:
och tågar sedan i något samlat trupp till kyrkan där det psalmas och has det allmänt kristet. När dopet är avklarat är det meningen att jag ska sjunga "Handens fem fingrar" och jag intar min position och börjar sjunga. Efter första versen (av två, plus en brygga) säger prästen "Ååh, tack Helena" och jag kan inte göra annat än att gå ner och sätta mig igen.
Nåväl. Efter detta nalkades fika och miljoner uppskattande kommentarer från människor som tyckte att jag sjöng fint. Det är roligt att höra.. folk är så snälla 8) Utom fittkärringen på tåget då förstås.. 8)
Från kakorna och tårtorna fick vi skjuts in till Hbg varifrån vi efter en timmes väntan tog tåget till våra respektive hem. Väl här har jag inte gjort annat än att ligga framför teven och en kort sejour i badet. Det senare var ganska skoj för Clovis ramlade ner i badkaret med halva kroppen. Hahahahaha.. det var inte alls kul tyckte hon och satt och slickade de blöta benen i en timme innan hon mjaoade att nu var hon ok igen. Knaskatt.

Imorgon är det praktik, snart sömn och isbit (jag har bränt tungan riktigt duktigt). Hejhopp.