Helenan

Vad ska jag göra med det här håret jag har? Något måste ske för såhär kan jag inte ha det. Det är blont och långt och tråkigt och rakt och väldigt, väldigt slitet. Jag ska leta efter bilder på frisyrer som kanske kan vara bra och sedan återkomma. Under tiden får läsare njuta av denna bild.

Det är ganska klart att nedtrappningen av de kemiska substanserna börjar märkas på mig nu. Det är ju på ett sätt tur att det inte är någon person alldeles i närheten av mig som behöver märka av det - det hade antagligen varit rätt jobbigt. Fast samtidigt är det ganska synd att det inte är det för jag hade ingen när jag började ta dem och jag har ingen nu när jag ska sluta och det är orättvist tycker jag. Jag tycker att jag också förtjänar att ha stöd av någon utan att behöva känna mig alldeles påstridig och jobbig. Jaja.. sånt är det och hu så duktig jag är på att klara mig själv.

Jag vill åka någonstans. Jag vill åka på en hjärndöd charterresa eller något åt det hållet.. men jag har ingen att åka med. De vänner jag har här verkar inte se det som någon prioritering att lägga pengar på och det känns nästan som om jag inte törs fråga någon annan med rädsla för att folk ska bli rädda och tro att det betyder något storslaget. Jaja.. sånt är det och hu så duktig jag är på att klara mig själv.

Jag har ingen som helst inspiration till att författa.. det är nog mest för att jag inte får någon feedback någonstans ifrån. Jag är en bitterfitta. Hm.

Jag hatar att morfar är död. Jag tycker inte om att tiden går. Det kommer inget gott av den här jävla tidsåtgången utan den betyder bara att hus säljs, folk dör, folk blir sjuka... Jag vill att det ska vara som det var förut när man kunde gå till mormor och morfar och få pannkakor och bli kramad av morfar och att han skulle säga att han hade en nyrakad kind bara för att man var på besök. Morfar hade världens sötaste tofflor som han hasade omkring i och pysslade med sina saker. Man får lov att vara ledsen även om det är gamla människor som dött.. för mormor och morfar var mina standinföräldrar under hela min uppväxt och jag HATAR att han är död.

Idag var en sån dag jag gärna hade velat haft någon i min närhet. Jag fick besked från tandläkare och käkkirurg att röntgenbilderna inte såg bra ut och att jag måste röntga mer och åka till käkkurirgen. Jag vill inte det. Jag vill att det inte ska vara något mer nu. Jag vill absolut inte ha några ingrepp på det där stället där jag har ont redan nu. Jag vill bara att det ska ordna sig av sig själv. Det kändes väldigt jobbigt alltihopa och när jag hade lagt på började tårarna rinna. Jag förstår inte riktigt varför det känns så dåligt. Min syster tyckte att jag var pjoskig som alltid gnäller över att jag har ont och sen när jag ska få nåt gjort åt det så gnäller jag ännu mer. Men det var inte det beskedet jag ville ha, jag ville ha beskedet att det skulle bli bra av sig själv och att det inte gick att hitta något på någon röntgenbild. Så suck, suck och suck. Men nåväl, jag ska inte tänka på det nu, bättre att ta ut eländet i efterhand.

Jag fick ta igen sömnen som jag förorat under dessa Malmödagar idag. Jag gick upp kl. 06 igår morse och kom inte i säng inatt förrän ca. 02.30. Det var slitigt. Men sen sov, sov och sov jag tills jag inte fick lov att sova mer för Clovis. Inte för att jag hade någon mat att ge henne imorse. CSN har ju den goda smaken att inte ge mig några pengar idag. Jag ringde och frågade varför och fick veta att det var pga att Luleås Universitet hade avregistrerat mig. Konstigt. Nåväl, ordnat blev det iaf och nu får jag pengar på måndag. oiii.

Jag har även ringt till polisen och bett om ett utdrag ur registret. Detta måste jag ha eftersom jag fick jobbet som jag trånat efter så. Mycket bra. Nu ska jag med glädje och fröjd säga upp mig och även kanske säga vad jag tycker.. Nåja. Shit the same. Jag ska leka med barnen och ge vuxna kaffe och vara uppskattad.

En kinesisk pingisstjärna som spelar för en skånsk klubb (Trelleborg) tror jag att det var ska sluta spela under sin graviditet. Hon hänvisar till att det i hennes hemland är tabu att idrotta efter månad två och klubbägaren är ganska upprörd över detta eftersom det är kontraktsbrott. Gud så galen klubbägaren (eller direktören eller vad han är) är. Inte för att jag tror att han har fel i sak, nog kan man spela pingis när man är gravid och säger han att det är ett kontraktsbrott så är det säkert så. Men hur himla mediaotränad är man ifall man inte tar sida med en gravid kvinna som väljer att vårda sitt ofödda barn? Och sen att dessutom säga att han inte har sett exakt hur det är i Kina, men att han känner till kulturen i Thailand ("och [han] kan inte tänka [sig] att det är någon skillnad") och där jobbar gravida kvinnor minsann upp till 8e månaden - böjda över risfälten. Pingisstjärnans argument är att det är tabu att idrotta, inte att arbeta. Jag misstänker att hennes argument även är att hon inte måste för pengarnas skull och därför tar en paus. Klubbdirektören Inge menar då att klubben "förlorar en vinstmaskin, men att det är hon som förlorar mest på det". Kära kära nån, jag tror inte att hon gör det faktiskt. Jag vet även att det är väldigt fördomsfullt, men jag tänker mig att anledningen till att direktör Inge känner till den Thailändska kulturen är p.g.a. att han har en fruga med sådana rötter? 8) Bara en tanke. Ojijoj.. han kommer att åka på skadestånd eller nåt. Himla klant. 8)

"Klippa Clovis klor" sa jag och vips var katten borta. Jag som bara brukar behöva sätta mig ner med en nagelklippare i handen så kommer hon och lägger upp en tass i knät på mig. Fånigheter. Nåväl, jag plockade fram henne bakom bordet och satte mig med henne i knät. Hon surade lite men intog sin vanliga klippa-klo-ställning med öronen bakåt. När jag börjar på framtass nummer två både fräste hon och morrade på mig. Jag tittade henne i ögonen och frågade vad det var för fjantigheter och då hoppade hon ner från knät och sprang in bakom bordet igen. Jag gick ut och hämtade henne igen (hon är inte riktigt modig nog att springa undan när hon vet att jag har ett uppdrag). Andra gången satte hon sig snällt tillrätta och lät mig klippa alla klor som behövde klippas och blev belönad med lyxsmask efter detta. Förhoppningsvis är hon inte speciellt sur på mig nu längre.

Jag trodde att slutet för min lilla svarting hade kommit idag när det ringde från mitt bo-lokalkontor. Det hade kommit ett akutlarm om min lägenhet och människan ringde för att berätta detta. Jag fick genast en massa hemska scenarior i huvudet om hur lägenheten hade brunnit eller svämmats över med avloppsvatten eller helt enkelt bara kollapsat av snöns tyngd. Efter mycket om, men och hyperventilerande från mitt håll fick bovärden äntligen ur sig att det visade sig vara nåt fel på larmsystemet och att mitt avlopp rann fint. "Jaha?!" pep jag och fattade inte riktigt vad han hade i mitt avlopp att göra. Men sen började jag inse varför han hade ringt och tackade så mycket för vänligheten. Några timmar efter detta insåg jag att jag nog inte ville ha en främmande karl i min ostädade lägenhet full med otvättade kläden lite varstans. Hm.

Redovisningsdagen i Malmoe gick hur smärtfritt som helst. Mycket skönt. Nu ska jag fördjupa mig i historiska studier allt vad tygen håller.. eller nja, historisk didaktik. Jag funderar på att kanske byta till svenska. Jag undrar om det går. Eller så skiter jag i det. Jag vet inte.

Jag ska upp kl. 06 imorgon bitti och laga mat att ha med mig, duscha, samt hinna packa för en utekväll och allting på den lilla timmen jag har där, så egentligen borde jag lägga mig jävligt mycket nu. Man kan nog lägga sig mer än mycket. Jag ska lägga mig mest. Nu.

Jag är en mycket slagen hjälte. Nu ska jag lägga mig och förhoppningsvis somnar jag för imorgon ska jag upp kl. 6.

Idag har jag lyckats se Lambiels och Plushenkos åk tre gånger var. Varenda jävla gång började jag att gråta när jag såg det, speciellt under Plushenkos åk där han åker till musiken från Gudfadern tolkad av Edvin Marton. Stephane Lambiel åkte till Vivaldis Vinter och det är ett av mina favoritstycken. Det är så jävla grymt. O, herregud, den som finge vara där på OS...

För övrigt är Brian Joubert ganska lik dr Carter i Cityakuten..

Nu ska jag försöka sova. Hejsvej.

Jag har just följt en mycket givande diskussion på min nations klotterplank på internet ang. studiemedlena. Många tyckte att dessa var låga och många av de som slutat studera och som verkade ha en riktigt gosig tid att se tillbaka på tyckte att det var alldeles tillräckligt och att man inte fick gnälla. Dessa personer kunde spara 3000/mån av sina studiemedel och ändå ha en god livskvalité.
Nu ska jag kanske inte direkt ge mig in i den diskussionen eftersom jag är helt värdelös med mina studiemedel. Detta är jag av en finfin anledning som nog inte är så smart - lite samma logik som att ta ner brandvarnaren för att den för sånt jävla oväsen. Jag lånar en massa pengar och får lite i bidrag. Det går mig alldeles emot att spara lånade pengar, isf tycker inte jag att man ska låna utan låta bli. Varför ta någon annans pengar och lägga på hög? Är det då inte bättre att staten får behålla dem så de kan lägga dem på nåt smart som bidrag till internationella segeltävlingar eller annat mög? Eller - är det inte gott att stimulera marknaden med de lånade pengarna så att näringsverksamhet går runt? Jag gör en god gärning, jajjamensan.
Nåväl. Mina pengar går åt till hyra till största delen. Hyra och telefonräkningar. Man kan bli lite sur över det när det ska betalas men samtidigt värderar jag det faktumet ganska högt att jag har ett tryggt tak över huvudet (1:a-handskontrakt) och att jag håller kontakt med vänner och släktingar. De stora mördarutgifterna är ju förflyttningar av olika slag samt tandläkarbesök. Om jag vill hälsa påen av mina bästa vänner Helena i genomsnitt 10ggr/månad (detta är en människa som jag brukade spendera varje dag med under en ganska lång tid) så kostar det mig 720 spänn bara att åka fram och tillbaka till henne. Sen att det kanske är käckt att även kunna utföra någonting när jag väl träffar henne äter ju ännu mer pengar. Dessutom måste jag köpa ett dumt jävla busskort under min praktik, vilket kostar 950 spänn. Iofs gäller det i hela Skåne och en månad. Hm. Härmed bestäms det att jag under de månader som jag inte har praktik iaf ska skaffa mig ett skånekort som fungerar mellan Malmö och Lund för 540 spänn. Då får man dessutom åka en massa stadsbussar (ponera att jag åker stadsbuss fram och tillbaka från stan 20ggr i månaden, 24x20=480 spänn), det kan spara en massa pengar. Hm. Vilken klok blogg. Jag ska ytterligare städa i min privatekonomi.

Alltså varje månad ska jag lägga 540kr på ett Skånekort (ifall jag inte måste till Ängelholm eller nåt annat skit, då blir det 940) och därmed spara ca. 660 spänn. Fcking excellent 8)
Jag ska även köpa en gigantisk förpackning ris, ty det är det som jag baserar min föda på nuförtiden.
Dessutom kanske jag borde ta mitt fina skånekort när jag väl har det och åka till Hbg och fara över till Danmark för alkoholen. Anta att jag spenderar ca. 90 spänn per helg bara på alkohol. Detta blir 360 spänn (detta är extremt runda slängar). Om jag istället åker till Danmark (50kr) och köper fyra vinflaskor för sammanlagt 140 sek (man brukar kunna köpa två för 49.50 danska pengar) och lite annat småalkoholigt för sammanlagt 80SEK har jag spenderat 270kr och därmed sparat 90 friska dubliner.
Det var ju några fina idéer. Vad kan man mer spara in på? Telefonerna har jag bantat till det yttersta, elen.. om jag bara äter ris behöver jag ingen kyl 8). Sen tandläkaren. Jag har ju maximerat mina förmåner där genom att kasta mig framför en bil så TryggHansa betalar mina tandläkarräkningar. Gud så käckt.

Nåväl. Jag har iaf kommit på det där med Skånekortet.. skitsmart. Go me 8)

Det snöar inte så mycket men det är ett jävla väder. Rena rama fjälltoppsstormen här med små stickiga isbitar som flyger omkring. Inte speciellt trevligt. Inatt har det nog snöat lite för saker och ting är täckta igen. Hur var det nu jag sa.. jag flyttade inte hit för detta nej.

Jag var tvungen att åka ner på stan väldigt snabbt idag medans jag hade två hottisar i min lägenhet som väntade på mig. På den lilla resan som tog en timme (en halvtimme mer än den borde ha gjort, men detta berodde på vädret) bevittnade jag två olyckor med fordon inblandade. Den första var en bil som extremt långsamt men säkert halkade rakt in i en lyktstolpe och den andra var bussen som jag själv satt i. När bussen skulle fixa utanför sjukhuset och köra in i sin fil där på det lilla busstorget la den sig väldigt väldigt tätt med en annan buss som var påväg att köra ut från stället. Denna buss snärtade till den bussen som jag satt i så att det blev en spricka på plasten inne och en buckla utanpå. Min arm var inte mer än en dm från den sprickan och det var läskigt. Chauffören gick ut och rätade upp backspegeln och körde iväg. Så spännande tyckte han att det var.

Jag kom på en annan bra sak som jag borde ha tagit upp när jag skrev saker som jag har bra självförtroende för. Jag är väluppfostrad. Jag är uppfostrad så att jag anstänger mig så att folk inte känner sig oönskade eller åsidosatta. Uppfostran är underskattad.

Vad är det för jävla snö som kom från himlen idag då? Klockan halv tio på kvällen låste jag upp dörren och gick för att hämta posten och tro fan att det var en massa snö överallt då. Fasiken. Jag bor inte här för att få leka i snö, jag bor här för att slippa ha med snö att göra. Gaaaaah. Jävla Skåne, värdelöst och går inte att lita på.
Nej, förlåt. Skåne är bra.. det finns ingen annanstans jag skulle vilja bo just nu. Förutom möjligen Boden då.. hehe 8)

Jag undrar om jag har bra eller dåligt självförtroende. Det är ju så himla lätt att säga att man har dåligt självförtroende och folk börjar genast tycka synd om en och man får en massa bekräftelse. Men har jag verkligen det? Skulle jag verkligen låta världen veta saker om mig ifall jag hade så himla dåligt självförtroende? Skulle jag verkligen låta min röst bli hörd i sammanhang där det handlar om fler än mig ifall jag hade dåligt självförtroende? Jag tycker att det är ett knepigt begrepp. Jag har ganska bra självförtroende när det gäller sång och skrivande. Ifall någon ber mig att skriva ihop något eller sjunga något så brukar jag inte bli speciellt nervös och galen. Jag har även gott självförtroende när det gäller min fysiska styrka. Jag är rätt säker på att jag är fysiskt starkare än många andra tjejer. När det gäller den psykiska styrkan så skiftar det ganska mycket. Ibland får jag för mig att jag är stark som fan som har en hel del grejs bakom mig och ändå kan fungera fint. Men samtidigt känns det som om det som har hänt mig inte är på riktigt och att jag bara tramsar för att få medlidande. Jag har en låg fysisk smärttröskel och jag får för mig att den gäller psykiskt också. Helena sa att hon tyckte att jag hade varit duktig på att hålla modet uppe efter hela olyckegrejen. Då blev jag glad.. jag tänker rätt ofta på att jag nog är ganska vek. Men samtidigt, i själva situationen var jag lugn och sansad och svimmade inte eller något sådant. Jag började prata med bred, bred dialekt, men det måste man väl få göra utan att vara psykiskt svag? Jag har extremt dåligt självförtroende när det gäller min kropp och helfigursbilder försöker jag undvika extremt noga. Jag vet en enda bild som tagits i helfigur och lagts upp här och jag vet precis hur den ser ut och att det var ett stort genombrott för mig. Eller genombrott och genombrott.. men det var iaf en väldigt stor sak. Allt dåligt som händer mig, allt jag misslyckas med, alla människor som avvisar mig, alla jobb som jag inte får, alla besvikelser överhuvudtaget härleder jag till att jag har en oattraktiv kropp. Jag bara vet att det är därför som vänner säger upp kontakten med mig eller därför som gossar möjligen bara vill träffa mig en gång eller därför som jag inte är lika smart som andra eller därför som jag inte har lika stora möjligheter att lyckas med saker som andra. Även då jag kan ha gott självförtroende när det gäller vissa saker så genomsyrar det mitt liv hela jävla tiden. Förut har jag brukat vara ganska nöjd med mitt ansikte, men nu börjar jag hata det mer och mer. Det är runt. Rundare än vanligt eftersom svullnaden i högerkinden aldrig går ner. Jag kan inte ha en enhetlig färg i ansiktet eftersom jag har en röd kind. Jag kan inte sköta huden ordentligt eftersom jag har ont i halva ansiktet. Jag håller högersidan mycket mer still vilket gör att jag ser sne ut. Kukbilolycka. Aja. Jag tror att vi kan säga att jag har gott självförtroende när det gäller fler saker men det dåliga självförtroendet är förankrat mycket mer rejält än något annat. Jag tror bestämt att detta beror på att jag har fått lära mig att vara blygsam och snäll. Jag vill inte vara blygsam och snäll. Visst, det är ett ganska osympatiskt drag att gå omkring och säga att man är snygg eller att man tycker (med prefixet "inget illa menat" eller "jag vill inte ljuga för dig") att man är bättre/snyggare/smartare än andra personer man har i sin närhet. Men samtidigt tror jag att jag skulle vara lyckligare här i världen ifall iaf jag trodde sjukligt mycket på mig själv. Snäll och blygsam har inte fört mig några långa sträckor eller till några stora resultat. Hm.

Herre min lilla je. Jag har under en veckas tid jagat ett intyg från Mah att jag är inskriven på 60p. Det verkar vara det konstigaste de har hört talas om. Jag har bett dem flera gånger att faxa ett sådant och en gång kom det ett ladokutdrag och den andra gången verkar det som om de helt sonika har struntat i det. Efter att ha jagat det faxet som de sagt att de skulle ha skickat i två dagar börjar jag inse att det inte över huvud taget finns något sådant fax och att jag måste ringa igen och be dem skicka det igen. Jag kom till en kvinna med damp och vissa problem. Hon skrattade hysteriskt och frågade ifall jag trodde att de inte hade något annat att göra än att ordna saker åt studenterna. "Njae.. jag fick höra att det var studerandeexpeditionen som jag skulle vända mig till" försökte jag och fick bara helt sonika veta att det hade de INTE tid med. Om jag ville ha något intyg så fick jag komma dit personligen. Jag försökte påpeka att jag läste min utbildning på distans, men det spelade ingen större roll. Som tur är bor jag i Lund och inte i Lissabon som en annan person i min klass gör. Vi får hoppas att hon inte måste inställa sig. Nåväl, när jag hade fått det förklarat för mig att det absolut inte var att TÄNKA på att få något faxat från mah så började operation beskriva studerandeintyg. Jag menade att jag ville ha ett intyg som visade att jag hade 20p bakom mig och 40p framför mig. Men KÄRA NÅGON. Något sådant kunde ju inte intygas, jag kunde ju ta ett sabbatsår och käre gud. Jag menade att jag var inskriven på ett program och att det måste ju finnas noterat någonstans att jag förbundit mig att läsa alla 60p, att jag hade för avsikt att göra detta. Människan suckade och sa att hon kunde väl gå och titta vad det stod på intyget. Hon gjorde detta och kom tillbaka och sa att det på intyget stod att jag var inskriven på 60p på lärarutbildningen och att jag hade läst 20 och hade två terminer framför mig. Hon kunde i sin stora godhet tänka sig att förpassa detta till expeditionen dit jag fick lov att ta mig för att hämta ut det hela och lämna det dit det skulle.
Malmö högskola. Fantastisk skola. Fantastiskt anpassad till den distansutbildning som de har.

Upp i ottan och marsch iväg till tandläkaren. Döm om min förvåning när det visade sig att jag inte behövde byta ut hela tandjäveln utan det räckte med att vackert laga den. Det blir iofs mycket mer lagning än tand eftersom den dessutom är rotfylld, men skit i det. Vad tandläkaren märkte som inte var så kul var att min käke var konstig. Hon trodde att det var en spricka i den och nu ska jag leka med käkkirurgen. Tjo! Jag är bedövad i hela halva ansiktet eftersom hon var snäll och la megamycket bedövning så det inte skulle göra ont i min korrupta kind när hon mojsade i käften på mig. Finemang. Fast nu är jag kul och delvis ansiktsförlamad. Förhoppningsvis släpper det snart så jag kan flina som det cepe jag är.

Snart kommer Nagaa och leker och snart kommer även Hå och ska leka hom också. Det är fint som snus. Jag har städat och fixat så att inte lilla Hå ska få andnöd när hon kommer hit. Dessutom har jag ordnat så att det ska vara mat till de små taniga liven.

Det är väldigt kallt här i hushållet. Afbostäder är konstiga. De kan inte bygga hus som har väggar som håller värmen inne och kylan ute. Eller det kanske iofs gäller alla bostadsbolag i Skåne.. eller Götaland. Eller Svealand och Götaland för den delen. Kallt är det iaf. 19 grader har jag här inne nu och det har inte varit över 19 de senaste dagarna. Det är fantastiskt fint. Gah.

Vad skall jag nu ta mig till? Jag får inte lägga mig för jag är så sjukt trött att jag kommer att tupplura på studs, men det får jag inte för då kan jag aldrig somna sen inatt. Inatt vill jag sova. Jag vill sova länge, länge, länge och länge. Neat. Nu måste jag nysa, det lär göra ont. Ah. Jag slapp. Nu, äpple. Svej.

Det är inte konstigt att jag är grinig. Jag KAN INTE SOVA. Jag blir helt vansinnig på det här. Jag har varit stressad och haft mycket att tänka på förut, men så här jävligt har det aldrig varit förut. Jag trodde att jag hade identifierat de två huvudanledningarna och tagit itu med dem.. men tydligen inte. Jag blir i sånt jävla kasst skick när jag inte kan sova. Jag orkar ingenting på dagarna och gör således ingenting vilket betyder att jag inte gör mig trött för natten. Jag är så dödligt trött på mornarna att jag drömmer mardrömmar om att jag måste gå upp. Blodtrycket är all over the place och igår svimmade jag till och med när jag reste mig upp för fort. Vad är det för viktigt skit som jag inte kan låta bli att tänka på på nåt sätt? Kan det vara så enkelt att det handlar om en enda sak. Är det kemiskt? Beror det på min ekonomi? Fan. Jag blir helt galen och vill bara gråta för jag är så jävla trött. Jag tror att jag behöver miljöombyte. Jag behöver något nytt en tid eller för alltid. Men jag vet fan inte vad det är för nytt jag vill åt. Ett nytt land? En ny stad? Nya kläder? Nytt hår? Ny bostad? Ny sexualitet? Man kanske skulle upptäcka en bisexuell sida hos sig själv? 8) Nya visioner, nya kärlekar? Nya färger på väggarna? Badrumsmatta? Duschtvål?
Jag har fått en ny grej.. räcker inte det?

Idag har jag ringt en massa viktiga samtal. Jag har några viktiga saker kvar att utföra. Jag brukade kunna motivera mig med att när jag väl har gjort det "viktiga" så kunde jag luta mig tillbaka på kvällen och känna mig duktig. Men så är det inte längre för det finns alltid något som jag inte har gjort bra nog eller något åt det hållet. Är det där skon klämmer? Har jag börjat få perfektionsvansinne igen? Jag som kom så bra överrens med min halvvärdelösa personlighet och halvvärdelösa kropp. Äh, fuckit, jag kommer säkert att trampa i nåt hål så jag bryter benet och hamnar på sjukhus ett tag. That's my miljöombyde for you. 8)

Imorse när jag vaknade hade Clovis en lång tråd hängande ur munnen. Så jag drog och drog och den var dubbelt så lång i hennes lilla mage. Stackars lilla Clov. Det var nog inte så trevligt att få den urdragen ur halsen men man kan ju inte gå omkring med en tråd hängande ur munnen, speciellt inte när tråden är en och en halv meter lång. Hon verkar iaf ha återhämtat sig nu och sitter ovanpå skärmen och tittar på skatorna utanför fönstret.

Om en liten stund ska jag bege mig ner till biblioteket och studera en stund tillsammans med Maia. Myspys. Hm, jag ska göra en önskelista över saker som jag behöver ganska desperat:
Sömn
Väska som rymmer mer än ett miniblock. Minst flera A4-böcker och block
Ben till mina sängar
Jeans (det behöver jag faktiskt, eller inspiration till att sy och laga alla gamla trashasor)
Stämplar i mitt högkostnadskort så jag får det frikort som jag faktiskt gjort mig förtjänt av.
Gerdakort

Idag är jag verkligen en sorglig syn för ömma ögon. Mitt hår är långt och slitet och ansiktet är trött och bulligt. Bulligt pga att svullnaden aldrig riktigt går ner i högerkinden och trött för att jag inte kan sova på nätterna. Usch och blä.. jag vill att ansiktet ska bli normalt igen så jag får ha en normal kind som inte känns helt konstig och spänd och jag vill att någon ska komma och klippa av mig håret och jag vill så många saker. Jag vill kunna gå ut i månskenet och promenera, men det är läskigt. Något måste ske. Vad ska jag göra som är konstruktivt och bra?

Först och främst måste jag sluta ha destruktiva tankar. Jag ska börja ha jävligt positiva och konstruktiva tankar om mig själv och skriva dem här och säga dem till mig själv när jag får chansen.
Nu hade jag skrivit 13 rader med positiva egenskaper hos mig själv här som jag tänkte att jag skulle visa upp så att folk fick se hur cool och självsäker jag är. Men det är jag inte. Det är fan helt omöjligt att vara självsäker hela tiden. Jag kan skriva en positiv sak om mig: jag är snäll som fan. Men låt oss vara ärliga - det är inte det som är det väsentliga.

Jag tror att jag har nåt slags problem. Jag kan inte sova. Jag ligger och ligger och ligger och ligger och glor och det är fullständig lögn att tro att man ska kunna somna innan 4 på morgonen. Sen är jag självklart så dödligt trött när jag vaknar att jag inte får upp mig även då jag vaknar redan klockan 7. Jag ligger och fortsätter att glo och väntar på bättre jävla tider. Det är ganska jobbigt.
Igår när jag kom hem från Nagaa och skulle lägga mig var det 17 grader i lägenheten. Det berodde helt enkelt på att det var en smula under 0 utanför. Väggarna i huset där jag bor är gjorda av papper och därför blir det jävligt kallt så fort någon går förbi eller ifall temperaturen har sjunkit en halv grad på tre veckor. Ett hus med väggar skulle inte vara fy skam. Ett hus med väggar som inte är helt nedskitade och ser ut som om det vore Kreml Highschool eller hur det nu var. Gah.

Det är myssöndag för alla varelser idag. Jag har försökt att leva upp till detta genom att äta god mat och titta på Stjärnorna på slotten. Det var inte så jätteskoj eller för den skull upphetsande. De verkade väldigt konstlade i varandras närhet och jag fick känslan av att Mona och Maud inte var så förtjusta i varandra egentligen. Men vad vet jag?

Jag skulle vilja leka med min häftiga pulsmätare och dansa på min häftiga dansmatta, men jag har ganska ont i halsen idag så det är bäst att låta den vila. Åh. Varför har jag sådana meningslösa dagar? Jag ska möblera lite. Hejhopp.

Tjoho. Idag är jag lite förkyld, men det gör ingenting för jag har fått önskning nummer två på min fina innerliga önskelista uppfylld. Önskningarna står i hur-gärna-jag-vill-ha-dem-ordning. Att få tvåan uppfylld är inte fy skam.
Är det själviskt att inte vilja dela med sig av sina glädjeämnen? Eller sina fåfänga önskningar som man kan skratta åt att jag har, för vem är jag som tror att jag någonsin skulle kunna uppnå något sådant? Nåväl, är det själviskt så är det inte meningen att de som vanligen läser min blogg inte ska få veta. Saken är bara den att det finns människor som jag absolut inte unnar en endaste liten gnutta av glädje/missunsamhet åt mitt håll och därför ska jag inte gjuta någon som helst olja på någon våg genom att vara mer specifik.

Idag är det en grå dag med grå himmel och grå mark. Snön är nästan borta och jag är väldigt glad för det. Vad jag inte är så glad för är att folk envisas med att köra bil på gräsmattorna i januari. Ifall man kör bil på gräsmattorna i januari så blir det lervälling av gräsmattorna. Det kanske inte de som kör bilen bryr sig så mycket om, men jag gör det. Jag vill nämligen kunna gå försiktigt på gräset och tjäna nån minut i gåtid utan att behöva stå i en högtryckstvätt efteråt. Gah.

Igår tänkte jag ta en tjur vid nåt horn och helt sonika ta cykeln ner på stan. Tji fick jag. Det som jag hävdat hela tiden, nämligen att framhjulet beter sig suspekt även efter lagningen efter olyckan, fick jag bekräftat. Det var inte en tillstymmelse till luft i det och jag fick snällt ta bussen för mina sista pengar. Det är lite dåligt. Jag hade satsat på att kunna cykla lite i slutet på månaden för att inte behöva betala busspengar. Mycket dumt. Nu har jag inga pengar att åka till Malmoe för nästnästa vecka. Det är ingen jävla nöjestur utan det är rent plågeri. Vi ska redovisa en tramsig idé som tramsiga lärarhögskolan tramsade fram på nåt av sina tramsiga tramsmöten. Jag måste betala fyra resor till och från Malmö, vilket blir 36x4, dvs 144 kr. Sånt trams. Hade jag 144 kr så hade jag köpt hygienartiklar som jag ganska desperat behöver. Men nej, jag ska gladeligen lägga mina sista pengar på att åka till 8x2 timmars tramsande. Fast nu har jag ju inte gjort det.. så vafan klagar jag för? Jag har inte 144 kr. Jag är en dålig vuxen. Men jag skyller allt på Lennart.

Den 18e ska jag få en sprillans ny krona i min annars så beklagliga mun. Så fint. Det betalas av Lennarts försäkring. Hm.. jag undrar om jag kan be att de drar ut tandjäveln och ger mig 7000 i handen istället. Eller nja.. det kostar ju att plåga patienter genom att slita ut tänderna också. Tänder är äckligt. Nu ska jag dammsuga för snart kommer Hå och hon tål inte lill-C.

Den 13e, fredag den 13e. Trams att det skulle vara otursdag. Det är turdag. Jag har tre stora önskningar i mitt liv just nu och av dessa har en uppfyllts idag. Jag är mycket glad. Nu kanske jag kan få sova lite.