Helenan

Jag har upprepade gånger bett mitt kära arbete att jag vill jobba där, men som extrajobbare. Jag vill inte ha en heltidstjänst (förutom i somras då jag blev lovad att nästan få en sådan men sedan royally blåst) utan bara några procent. Jag vill jobba 13 timmar i veckan. Nån timme hit eller dit går alldeles utmärkt. Men nu har jag blivit tilldelat 30 timmar den här veckan. 30 är inte 13 utan 30 är två och en halv gång så mycket. Och detta i första veckan som jag är tillbaka efter att ha varit skadoborta i två veckor. Det är humant och fantastiskt mitt jobb.
Nåväl. Min önskan om att inte jobba stängning mitt i veckan har iaf någorlunda mottagits. Förutom i tisdags då förstås när jag jobbade 17-02.30. Ingen stängning igår, tack halleluja, jag slutade bara kvart över 22. På lördag och söndag jobbar jag så jag slutar lagom till sänggående. Men ingen stängning, tack för det.

Det har skett ett chefsbyte. Den nya chefen är inte så sympatisk. Han frågade varför vi inte hade träffats och jag svarade att det antagligen var för att jag hade varit borta från jobbet i två veckor. "Vaaae?!" blev svaret. Det var tydligen det mest chockande han hade hört. Jag förklarade situationen med olyckan och han hejdade mig och sa "Jotack, DET har jag hört om" med en ton i rösten som sa "jag betackar mig för dina snyfthistorier som jag har hört hundra ggr förut". Sweetheart.

Det roliga är att många av de arbetsledare vi har är allt annat än pushovers. En tjej är så jäkla bitsk och cool så jag vill vara henne any day. Han är hur knölig som helst mot henne och hon bara svarar med världens mest bitska påsinplatskommentar så man blir alldeles imponerad 8) You go girl. Det finns dock folk som inte uppskattar hennes bitskhet bland de som jag jobbar med. Men jag säger pyttsan. Hon är ascool ju, snäll i hjärtat och tar ingen skit. Jag har haft många rastsamtal med henne och hon är verkligen god rakt igenom och så himla bra. Tjejer är annars oftast så himla mesiga.. men hon, hon är cool 8) Åk till Lund och träffa henne vetja 8)

Nu måste jag göra mig i ordning för dagens event. Nej, dagens event är att gå på bio. Men dagens näst största event. Hejsvej.

Jag vill flytta, jag vill flytta, jag vill flytta. Har jag sagt att jag vill flytta. NU! Himlaplättarna. Jag står inte ut att bo här mer. När jag vaknade imorse tänkte jag: "jaha.. nu ligger jag här på toppen av ett berg, inte en käft på mils avstånd." Jag måste flytta härifrån nu. Jag blir galen av det här. Människorna nedanför (hur många kan man egentligen trycka in på 40kvm?) lagar mat konstant och roar sig med att vädra ur lägenheten så det stinker skit ända upp till mig. Jag vill inte ha eran unkna matlagarlukt i min lägenhet. Jag klarar mig fint med mina lukter. Jag vill inte ha en mil ner till stan och jag vill inte ha två mil till alla människor värda att umgås med. Varför har jag gått från 3a i kön till 8e? Jag känner att drastiska åtgärder måste till. Tvi vale!

Jag har tänkt mig att jag inte ska överreagera på den här olyckan och börja få fobier för övergångsställen. Det funkar sådär bra. Jag har inte megafobi, jag måste ju ta mig till ställen och så, men den där känslan av att "den stannar" är borta. Förut kunde man på något sätt tima och gå över vägen och lita på att det skulle gå bra för det har det alltid annars gjort. Man litar på sin egen förmåga att ta sig över vägen utan att missbedöma avstånd och grejer. Jag litar inte längre på min sådan förmåga och jag litar inte på en fläck längre på bilarnas skyldighet att stanna. Jag står still med rötter i marken tills bilen står helt still och helst har slagit av motorn. Då kan jag gå över vägen, ifall jag småspringer. Jag megasprang över vägen förut idag. Jag vet inte vad som flög i mig, men jag fick verkligen för mig att just den där bilen skulle träffa mig så jag sprang jättefort och kom över på andra sidan ca. en kvart innan bilen körde förbi mig. I vilket fall som helst så visade min panikspringtur tillsammans med mitt nattjobbande inatt (första gången efter olyckan) att trynet inte är 100% än. Det syns praktiskt taget ingenting längre. Ögat är minimalt lila och jag har en liten blodfläck i själva ögat, men det ska vara borta inom en vecka sa läkaren idag. Vad som däremot är mer dumt är att jag har fått en broskknöl under ögonbrynet och på högra kindkotan som inte verkar göra några ansatser till att försvinna. Jag hoppas fan att de tänker göra det. Fast jag tror att kinden är svullnad i de mjuka delarna för där får man inte trycka eller dra för då gör det ont. Det värker även när jag springer, hoppar och skuttar vilket gör det lite halvsvårt för mig att jobba och praktiskt taget omöjligt för mig att träna. DET är jobbigt. Jag håller på att förgås av att inte ha fått röra på mig ett endaste dugg på snart tre veckor.

Inte för att jag brukade hårdträna varje dag förut heller, men jag cyklade iaf varje dag en försvarlig sträcka i uppförsbacke och fick iaf lite vardagsmotion. Sen kunde jag även dansa dansmatta vilket kanske inte heller är världens mest effektiva träningsmetod men när man hade hållt på i 90 minuter svettades man iaf jävligt mycket. Det kan jag ju inte göra nu. Ifall jag hoppar mer än en cm från marken känns det som om jag ska tappa kinden och cyklen är ju ganska påkörd och trasig. Jag blir galen av det här stillasittandet. Jag får iaf ta och rycka upp mig och börja äta gröt igen och sluta bli fast på pitychoklad. Nu får det vara nog med pitychoklad. Om man äter för mycket pitychoklad får man ingen pitysnällhet från människor man vill ha det ifrån och då fungerar det ju inte i långa loppet. Så nu ska jag go off socker en gång för alla. Eller näe, så blir det ju inte. Men en gång för nu iaf 8)

Jag har fått veta vad jag ska göra nästa vecka nu iaf. Tjohoo. Vad jag undrar är varför jag ska spendera två dagar på en förskola? Ok högstadiet.. ok kanske till och med mellanstadiet. Men jag ska bli gymnasielärare och har antagligen en anledning till det. Jag har gjort ett aktivt val att inte vara bland snoriga ungar som skriker och deras överspända småbarnsföräldrar. Goddamnit! Alla andra i min mentorsgrupp skulle bli förskolelärare, så fair enough att de är på förskola. Men vaaaaaaaarför ska jag vara det? De behöver ju inte gå till gymnasiet eller grundskolan.. Ok att man ska fatta hela kommunens barn-,ungdoms- och utbildningsverksamhet, men isf borde de andra bli tvugna att ta sig till min gymnasieskola också. Vad som övrigt är att jag såg när jag fick telefonlistorna att varenda jävla en i min grupp har ett riktnummer i Ängelholm eller Hbg. Varför blir jag mobbad? Varför måste jag vara 10 mil hemifrån och varför måste jag vara på en förskola när jag ska utbilda mig till gymnasielärare? Varför måste jag umgås med lärarstuderande? Gudarna, jag är en sådan rabiat bitch.

Kan inte Jonte få sin unge någon gång som man har nåt att glädja sig åt?

Jag ser ingenting. Eller inte så mycket iaf. Eller nja.. jag ser suddigt. Det är jobbigt att titta. Jag mår nog bäst ifall jag bara stänger ögonen helt och hållet. Det är mycket skönare.
Jag har varit hos läkare och kollat mitt lilla öga för att se ifall det blivit något galet sen senast jag var där. Det hade det inte så jag blev glad. Men jag fick ändå en äcklig droppe i ögat som gjorde att jag fick världens största pupill på högerögat. Inte bra. Dessutom konstaterade vi att jag nog håller på att bli närsynt på vänster öga. Det är inte heller bra. Down right värdelöst.

Igår var jag på introduktion för den verksamhetsförlagda tidens mentorsverksamhet. VTF-mentorerna. Dessa är de som skall betygsätta oss och de som vi ska få vår information ifrån. Mycket faschinerande. Jag börjar min vtf (eller praktik kan man för enkelheten kalla den) nästa vecka och när jag frågade om var jag skulle vara på måndag, vad jag skulle göra och när fick jag bara till svar: "Jaha. 60p på distans? Det visste jag inte ens att det fanns, men välkommen." Eh.. ja. Som tur var skrev människan upp på handen att hon skulle ringa kvinnan på kommunen som hade hand om lärarpraktikanter för att ta reda på var jag och de andra i min grupp skulle vara på måndag, vad vi skulle göra och när detta skulle göras. Mentorspersonen menade också att hon skulle komma ut och hälsa på mig på skolan första veckan, så då vore det bra ifall jag kunde hålla i något när hon kom. En lektion eller en läxläsarstund eller nåt. Eeh.. ok. Jag frågade lite försynt hur mycket inflytande man egentligen har som liten praktikant under första veckan av 28 st. Hon menade på att det kunde se olika ut. Jaha.. men ändå skulle jag nog vilja vidhålla att jag kommer nog inte få ett jota att säga till om den där första veckan och jag tror inte att det skulle vara bra för varken mig eller eleverna ifall jag höll i en lektion på dag 2. Fast vafan vet jag?
I vilket fall som helst skulle vi bestämma när hon skulle komma och bedöma mig. Så hon frågade mig vem jag hade som handledare. Inte en aning svarade jag. Hon frågade mig ifall jag hade fått något schema. Uppenbarligen inte svarade jag. Jag fick ju nämligen veta namnet på skolan av henne ungefär fyra minuter tidigare. Vilken dag skulle då passa. Inte vet jag. Vad ska du göra på måndag? Inte vet jag. Vad ska du göra på tisdag? Men snälla kära Lottamentor. Jag har ingen jävla aning, du visste ju inte ens att jag existerade för tio minuter sedan och det är ju du som ska komma med information till mig. Jag undrade ifall jag skulle ringa kommunen själv och höra, men hon tyckte att hon hade ju skrivit upp det nu på handen så det skulle väl ordna sig.
Igår fick jag ett mail (halleluja) innehållande information om att hon hade pratat med kommunkvinnan och att denna skulle återkomma till oss med information ang. måndag. Ang. resterande vecka visste ingen något. Ang. resersättning visste ingen något. Ang. arbetstider visste ingen något. Aaahlrighty then. 8)

Malmö högskola. Ett under av organisation.

På den allmänna föreläsningen ställdes nog den dummaste fråga jag någonsin hört på en föreläsning - och då har jag ändå hört mycket bra dumma grejer. Men Malmö högskola tar fan alla priser. Efter att personerna pedagogiskt och långsamt som bara den i detalj förklarat varenda liten oväsentlig detalj om varför man gör VFT, vilka som blivit placerade i vilka grupper etc kom den. En av mentorerna hade förklarat att P1 stod för Partnerområde 1 och inte radiokanalen P1 flera gånger. Hans kollega hade dessutom pedagogiskt och bra skrivit upp P1 på tavlan. Inget annat, bara P1. Sen dök en overhead upp. Övermentorn förklarade att P1 var indelat i ett antal kommuner i nordvästra Skåne. Vissa var större, andra var mindre, några hade ingen gymnasieskola osv. Om man hade placerats i Klippan hörde man således till den grupp som kallades just Klippan. Blev man placerad i Ängelholm hamnade man i Ängelholmsgruppen och Båstadseleverna hamnade i Båstadsgruppen. Så långt var det fint tyckte jag. Men då räcker en blivande gymnasielärare upp handen, harklar sig och frågar: "Jo, jag bor i Ängelholm men har blivit placerad i Klippan. Vilken grupp är jag i då?". Mentorerna svarade att då var han i Klippans grupp varvid personen med frågan plitade frenetiskt. Vete fan ifall han inte strök över något också på sina papper. Mein liebes Gott. LIEBES GOTT! Dessa lärarstuderande tror verkligen att hela salen bara handlar om dem själva. Jag är själv en lärarstuderande - det är jag läskigt nog medveten om. Men jag försöker att inte låtsas om det. Jag vet inte hur många gånger den "ensamstående mamman med småbarn och lite tid" räckt upp handen och meddelat att hon minsann är en ensamstående mamma med småbarn och lite tid och hennes son fyller minsann år den 14e så då kan hon inte komma på något möte eller se till att en uppgift ska vara färdig. Hon måste få en uppskovsvecka eller kanske helst 20 000 kr för sveda och värk för att någon har bett henne att nästan eventuellt prioritera bort barnen i ett par minuter. Eller kärringen som faktiskt bor utanför partnerområdet och hon är minsann den enda som gör det. Ska det vara såhär, va va va? Det är jättedåligt vaaae (<--skånska).

Jag blir galen på det där placet. Fast idag hade jag gärna varit där och hälsat på Paggan och hört vad för roliga frågor som ställs till honom. Men nu har jag varit hos ögonläkaren och fått en utvidgapupilldroppe i höger öga så jag ser helt galen ut minst sagt. Alternativet var att få en droppe i vänstra ögat och se symmetrisk ut fast inte se ett skit eller bara ha en droppe i ett öga och se litegrann.

Jag har skrivit nästan allt detta och blundat för jag blir så förvirrad när jag tror att jag ser men ändå inte ser nåt. Så det ska bli spännande sen när jag får synen åter att se hur det skrivna ordet blev. Nu ska jag se på tv. Haha 8)

Jag ska rensa. Jag ska rensa ut alla människor som jag tycker om men som inte tycker om mig. Det är inte rätt att jag tycker om människor som inte tycker om mig. Jag förtjänar bättre än så. Det finns människor som är snälla och fantastiska och det finns människor som är snälla och fantastiska mot mig också. Inte i egenskap av att vara en flickväns kompis eller en vän till en vän. Det finns faktiskt människor som kan uppskatta MITT människovärde. Det finns människor som kan få mig att förstå att jag har ett människovärde. Men det finns även människor som inte bryr sig om ifall jag mår bra eller ej. Det spelar ingen roll hur snäll och omtänksam jag är mot dessa människor - det innebär inte att de kommer att göra helt om och bli lika snäll och omtänksam mot mig. De tar emot och ger inte tillbaka för de ser ingen anledning. Jag vet inte om det har att göra med att jag är motbjudande, dålig uppfostran eller helt enkelt dumhet. Jag vet inte, men jag borde inte stanna kvar i destruktiva relationer till människor som säger att jag får skylla mig själv ifall dåliga saker händer, människor som inte frågar hur det är med mig när de vet att jag råkat ut för en olycka, människor som säger "jag skulle inte ha bett dig komma hit, jag är skittrött" eller människor som lämnar mig på kvällen när jag blivit påkörd av en bil och står och gråter på gräsmattan. Det finns fyra personer som är helt fantastiska.. Hå och hennes Per och Nagaa och hennes Empa. De är så fantastiskt omtänksamma att det är helt galet. "Var snäll mot henne, hon sa att hon behöver värme" sa Empa igår. Den som ringde mig allra först för att höra hur det var med mig efter olyckan var inte någon av de vänner som är "bara mina" utan det var Helenas pojkvän. Det är helt fantastiskt att det faktiskt finns människor som bryr sig så snällt. Bara för att M och H är så genuint omtänksamma. Jag vill att det ska finnas fler som de där fyra, men om jag skulle dö imorgon så är jag iaf glad att jag har haft dessa människor så pass länge.

Det finns många av er andra som jag faktiskt tar och skiter i nu. Jag är värd mer än att böna och be om att få uppmärksamhet. Bara för att mina "bästa vänner" behandlar mig så betyder inte det att det är rätt sätt och att det är människorna som behandlar mig så som tycker allra mest om mig. Det är inte mig det är FEL på.

Det finns inte en enda människa här i värlen som jag vill illa.. ändå finns det så himla många som hemskt gärna vill uppfostra mig på bekostnad av allt möjligt som får mig att må bra. Jag är martyr angående allt möjligt. Jag får skylla mig själv angående resten. Sånt är livet och livet är vad man gör det till. Det är mitt eget fel att jag blir påkörd och om det inte finns någon människa som tycker mer om mig än att han vill träffa mig på hans egna villkor så är det jag själv som dragit det på mig. Om jag sedan gnäller om det är jag martyr. Hej.

Maneter är bra coola. Jag har just sett ett program om hur de förökar sig. Detta program hade vissa missar i informationen men det jag fattade var iaf att en manet har ett gäng larver i sin genomskinliga mage som de vid lämpligt tillfälle gör sig av med. Dessa larver simmar iväg och sätter sig på en sten eller ett rev av nåt slag och blir polyper. Dessa polyper är små rör som längst ut har farliga tentakler som dödar plankton och sånna små grejer och äter upp dem. Sen när polyperna (som blir ätna av the Seaslug) varit polyper ett tag förvandlas de till en hög minimaneter. En polyp skapar mellan 10-15 minimaneter som sitter på varandra ett tag och växer till sig. När de är stora nog att kunna klara sig själva (inte större än 1 cm i diameter) simmar de iväg från sina syskon och växer så småningom upp till riktiga maneter som befruktas en gång, spottar ut sina små larver och sen dör. Det är inte så konstigt att det finns så jävla många maneter. Varje manet med larver i hade nånstans mellan 200-400 larver i sig. Av dessa larver kanske hälften klarar sig till att bli polyper och av polyperna äts ungefär hälften. Då har vi alltså 75 polyper som var kan skapa mellan 10-15 små maneter. Låt oss räkna lågt och säga att ingen av dem skapar mer än 10 st. Varje manet har alltså i låga tal runt 750 ungar. Det blir många maneter efter ett tag. Speciellt eftersom det är så ont om naturliga fiender i Medelhavet. (Jag har sett på Animalplanet) Att de sen svärmar kan bero på att de fångas mellan sötvattenfickor och saltvattenströmmar. Maneter kan tydligen inte överleva i sötvatten och det finns en del sånt i Medelhavet. Det är inte meningen att maneter ska vara där. Men det har blivit så sen Suezkanalen byggdes och två hav sammankopplades som egentligen hade ganska olika ursprung.

Fan vad intressant 8)

Idag har jag roat mig med att ringa till folk som sover. "Jag sover" säger alla och jag får göra nåt annat. Men det finns inget annat att göra. Efter att ha glott på Animalplanet, Chicago hope, massa dåliga snuskvideor på ztv, konstiga snuttar på UR börjar jag få slut på idéer att sysselsätta mig med.

Jag kan prova mina nya kläder. Det gör jag också. Jag har dem på mig just nu. Men det är kul i sisådär 10 minuter sen börjar nyhetens behag rinna av. Jag kan gå ut och gå, eller så gör jag inte det. Jag kan gå på affären och handla nåt som jag behöver. Eller så gör jag inte det. Jag kan diska med min nya diskborste och mitt nya diskmedel. Eller så gör jag inte det för det måste ju tamejfan finnas något roligare att göra. Man kanske skulle ta en promenad och störa de som bakissover. Haha 8) Sopor.

Ooooo.. mitt ansikte ser så bra ut 8) Nu syns det nästan ingenting förutom att ögonlocken är lila. Jag har en hård knöl under ena kinden men jag tror inte att den syns så mycket. Blåmärket i ögat har halverats och jag är så glad så glad! Dock verkar det fortfarande vara lite svullenhet i ögat för jag ser fortfarande lite sämre än vanligt. Nyss gullade jag med mina skor och råkade sätta mig på Clovis. Det var hemskt. Jag skrek och hon flög iväg. Det var nog inte så kul att bli sutten på av min megarumpa. Aj aj.

Fast min megarumpa har fått nya jeans idag.. jeans som jag dessutom fick rabatt på för att det var så synd om mig som hade blivit påkörd. Haha 8) Det bästa med dessa jeans var inte att jag fick 10% rabatt eller att de är hur snygga som helst, utan det är att jag minskat en storlek till i jeansstorlekar. Bra för det lilla självförtroendet 8) Jag har även shoppat tröjor som man kan ha och pälsverk till kappan. Så nu är jag så flaschig som jag bör vara. Pälsstövlar till detta och lite bling bling så kommer jag att känna mig i mitt esse hela vintern. Jag måste dock åka till Malmoe för att få tag i bling bling (det finns en hel pilgrimsaffär där) och jag tror att detsamma gäller pälsstövlar. Här i Lund var utbudet inte så fantastiskt.

Det är nästan så jag skäms att jag börjar fixa och använda vinterjacka och sånt idag.. det har varit 17 grader varmt här idag (om inte mer) över hela dagen och det är en regular Järpendag i Juni. Men nu är jag skåning och ska börja bete mig som en sådan. Dunjacka i maj och pälsverk i september, även om det är mellan 15 och 20 plusgrader 8)

Imorgon ska vi på cocktailsittning. Livat. Jag visste dock inte om att det var en fancy sådan vilket försvårar mitt liv. Nog för att jag är bra mycket snyggare i ansiktet än jag var för tre dagar sedan, men jag har ändå efterverkningarna av att vara hemmaskadad i en vecka. Äta godis och ligga ner sätter sina spår i ansiktet och kroppen. Nåväl. Det kan bara bli bättre härifrån iaf 8)

Lars Winnerbäcks "Att fånga en fjäril" har trollbundit mig hela dagen som jag har spenderat här i hushållet idag. Den är helt mystisk och bra. Den skulle inte gå att sjunga i kör 8)
Apropå det ska jag och mina körkollegor konserta imorgon under middagen.. herreminje. Man kanske borde öva in lite texter 8) Jag får hålla mig i bakgrunden. 8)

Månen är halv och nu ska jag lägga mig och läsa om gruppsykologi. Jag är glad idag. Jag är GLAD för jag tror att det kan ordna sig med det här livet ändå. Tjo och godnatt.

Kärlek:
Att fånga en fjäril
Mina nya jeans
Min "nya" vinterkappa
Att jag läker och inte har jätteont längre.

Nu är det tv.

Jag känner mig skitsnygg. Skrapsåret på kinden har försvunnit idag och det gör hela skillnaden. Jag är fortfarande svullen och grön/lila, men det kan sminkas över eller kompenseras på andra sidan så det inte är så iögonfallande. Nu vill jag bara att det röda i själva ögat ska försvinna så ska vi nog få se på någon som ser normal ut.

Jag vill iofs även att mördarblåmärket på högerarmen ska gå sin kos.. det verkar inte göra några ansatser att försvinna. Fast det är lättare att dölja det än ansiktet.

Jag har ätit veganmat (!) och druckit öl och roliga personers lag. Sen satte jag mig i en taxi, tog en buss från stan och är nu hemma för sömn. Det ska bli ljuvligt.

Jag har umgåtts med personer som är helt underbart underbara. Det säger jag inte bara för att jag har druckit några öl utan det är för att de verkligen är så jävla roliga. Jag försöker låta bli att garva så mycket nu för mitt ansikte är fortfarande helt ont, men fan vad jag inte kunde låta bli att garva ikväll. Jag var tvungen att skratta så mycket att jag stampade i marken och slog mig på blåmärket på vänstra låret.

Nu ska jag lägga mig i min nytvättade säng och sova väldigt väldigt gott. Aaah.

Idag har jag mer ont i nunan än vanligt. Vafan? Illa mår jag också och det spänner och värker i huvudet. Det kanske är sista skriket.. det vore ju käckt isf. Eller så beror det på att jag har lekt normal idag och gått omkring och haft mig. Jag promenerade från stan. Det var skitjobbigt. Eller inte att gå, men sen när jag kom hem kändes det bara som jag ville dö i säng och sova en hel natt.. jag undrar jag hur det ska gå att jobba. Jag kommer ju att smälla av av miniskiften 8/

Nej. Jag ska lägga mig och kolla på Vänner nu. Jag vill ha spontanbesök. Varför spontanbesöker ingen mig? Himlaplättar.
Hejdå.

Lista på töntar som är kära och löjliga:
Maia
Empa
Per
Helena
Jonas
Carron

Och detta är bara i min närhet. Sen finns det ju överfanallt.. folk som fular sig och sliskar och har sig och bara vill ge varandra fina saker och whatnot. Det är bättre att leva och klara sig själv. Ha!

Bajs.

Aja. Jag har tvättat allt jag har idag. Det luktar ren textil här i mitt hushåll och Clovis är lika galen som hon brukar vara när det är nytvättat i sängen. Hon hoppar och skuttar på sängen och fångar osynliga saker med framtassarna i varje vändning hon gör. Knaskisse.

Jag har ont, ont, ont i huvudet. Inte så mycket i kinden eller ögat som i själva skallen. Det är som om det trycker inifrån bakåt. Jag tror att jag har någon slags vätskebrist i mitt huvud.

Jag ska vara frisk den här veckan, nåt annat är det inte tal om. Imorgon ska jag läsa massa och kanske baka bröd, vi får se hur måendet är. Sen ska det ätas mat på Hotpot, spelkväll på torsdag, och konsert/novischmiddag på lördag och sen slapphet på söndag. Om jag får som jag vill kan det även bli livat på fredag.. men det får jag höra med andra berörda parter.

Hm.. en idé föddes i min hjärna. Man kanske skulle ha partey här i hushållet? Jag har väntat och väntat på att jag ska få flytta så jag kan ha inflyttningspartey, men det verkar ju inte bli av det här århundradet. Min nästa flytt kommer iaf att att bli den mest diciplinerade ever. Jag ska ha möbleringen klar för mig redan innan jag flyttar in på en skalenlig 2D-modell av lägenheten, sen ska jag märka alla lådor tydligt och packa ekonomiskt så att det verkligen bara är bokhyllans grejer som ligger i en låda etc. Jag ska fli ner massa glas och grejer till förrådet så att jag aldrig på nya stället åker på en disk med 40 glas och 30 par bestick. Det är inte ovanligt att jag gör det nu. Jag har så förbannat mycket husgeråd som kommer från mors och fars restaurang så en fjärdedel kunde vara nog. Ååååh. Om jag bodde där borta kunde jag bara ta en liten tur till Nagaa och ha en tevekväll eller spelabiljardkväll eller vafan som helst. Dumma, dumma afb. Detta ställe är det mest värdelösa ställe man kan bo på. Det finns ingenting här. Det finns en cykelväg som är jävligt lång och i slutet på den har vi LTH. Det är ännu längre ner till stan eller till nåt ställe som kallas gemytligt. På alla andra studentbostadsområden i Lund finns det knutpunkter, pubar, bastuar eller vafan som helst. Men inte här.. nej nej. Vi har Agdas (ellervafandetheter) bageri som har öppet mellan 14-14.30 och som f.ö. ligger 4 km bort. Jag vill bo på 1. Vildanden 2. Magasinet 3. Parantesen. Ingen annanstans. Absolut inte på Kämnärsrätten. Absolut inte på Delphi. Absolut inte på Sparta. Eller jo, fan, Sparta vore bättre än det här jävla placet. De har iaf en restaurang på bottenvåningen och nära till en massa nationer. Här har vi inte ens en nation. Vi har två tjurar i stål och en motorväg. Kul.

Nej, jag vill flytta och jag vill fantamig göra det den här månaden. Jag vill göra det nu. Jag vill flytta till en lägenhet som är liten men söt och som ligger på Ällingavägen/Vildandsvägen och som har ett förråd.

Hör du det goda fe? Ällingavägen/Vildandsvägen, liten men söt, förråd.

Min cykel är mycket mer sönder än jag först trodde. Jag blev helt ledsen när jag såg den. Det var läskigt. Inte så jävla konstigt att jag har ont i foten. Nedrans Lennart, din bil var hård.

Jag har blivit helt upprörd idag. Nu är jag upprörd. Det är så jävla typiskt den här människan att behandla mig som en andra eller tredje klassens människa. Det har han gjort jävligt länge nu och jag har tillåtit det hur fint som helst. Jag har bara varit tacksam för att jag över huvud taget fått hans time of day. Varför för i helvete skulle jag vara det? Varför ska jag nöja mig med att bli behandlad som prio 14-15 när personen i fråga har behov av att gosa eller bara behöver fylla ut en plats i livet? Varför behandlar jag mig själv så jävla dåligt?

Jag pratade med honom nu.. han ska resa bort och jag tänkte att jag skulle höra hur det gick med planerna. Jag har blivit plankåt eftersom jag inte har några egna men gärna vill ha någon händelse i mitt liv. Nåväl. Vi kom aldrig dig. Jag frågade hur läget var, han svarade. Jag sa "fint" eller något åt det hållet och fortsatte att föra konversationen. Sen frågade jag ifall han hade hört vad jag hade ägnat mig åt i onsdags och han sa att han hade hört nåt om att jag blivit påkörd. Jaha. Jag blev helt arg i bröstet och sa att det var bra jävla lustigt att han vetat det och ännu inte frågat hur fan läget är med mig. Han sa att han hade hört att det var bra med mig och att jag ("kära du") inte skulle läsa in för mycket i det hela.

Ifall vi ska föreställa vänner (vete fan ifall vi ska det, det är nog en snäll benämning för vad jag egentligen är i hans hjärna) så är det helt jävla normalt att fråga hur läget är tillbaka. Även om personen i fråga inte har blivit påkörd på en väg utan bara lever sitt vanliga liv.
Jag är väl överkänslig och jag kommer väl att min vana trogen åka på att kräla för människan och be om ursäkt för att jag var så vresig. Vi får skylla det på traumat och de kvinnliga hormonerna.

Fast jag vill inte det. Det spelar ingen roll ifall jag så hade gjort en volt och landat på fötterna.. det var ändå hemskt och det fattar fan vem som helst och om man bryr sig om mig det minsta lilla/har det minsta lilla snälla benet i kroppen så frågar man hur fan det är med mig. Även om man skiter i svaret. Uppfostran kallas det.

Jag är så förbannat jävla pissless på att känna mig som en tredje klassens människa och på de som när den uppfattningen. Jag skulle fantamig kunna dö och det skulle ändå vara KNÄPPTYST från vissa håll. Allt för att hålla på att man har rätt.

tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråk tråkigt är det att vara jag just nu. Fast turligt. Jag har haft jävlig tur. Hurra för mig. Fast det är ganska tråkigt att leva på att man har haft tur när förändringen blir obefintlig. Jag vill ha tur och vinna 23 miljoner. Jag vill inte ha tur i oturen utan bara rätt och slätt tur. Fast iofs.. tur i oturen kanske är den bästa sortens tur. Jag vet inte.

Jag vet bara att jag har så JÄVLA tråkigt om dagarna och glor och glor men ser dubbelt. Det kan ju iofs vara livat. Min syster har tydligen bitit sin nya makes kusin i tån med sin "vassa tand". Hahaha.. jag undrar vilken tand det är? Jag har aldrig stött på Den Vassa Tanden 8)

Jaha.

Man märker hur jävla långt ifrån man är att vara i harmoni med sig själv och sitt varande när man sitter och förbannar en eventuell framtida make för allt han låtit mig gå igenom utan honom. Kanske inte grunden för ett sunt sinne i en sund kropp..

Bah.

Dagen.

Jag har inte varit på sjukhus, jag har inte haft exceptionellt ont, jag har inte sovit abnormt mycket, jag har inte gråtit någonting. Istället har jag legat och glott på tv, duschat, åkt till Helena och kollat lite på TV och ätit megagod firre och sedan åkt hem för att nu sova.

Jag har ont i ögat när det är ljust.. men det ska väl förhoppningsvis gå över.

Ja.

Jag vet inte om det blir någon bild idag.. jag ser förjävlig ut. Inte så att det har blivit värre för det har det inte. Svullnaden har gått ner mer och blånaden är mer blå. Mer blå tycker jag är bättre än rödblå för det ser för nasty ut. Problemet är bara att idag har blåmärket vandrat in i ögat och gjort min ögonvita delvis knallröd. Det ser förjävligt ut och om jag inte skrämde barn redan innan så gör jag det nog fan nu. Det blir solglasögon på för mig hela tiden tills det där har gått ner.

Jag började få ont i ögat och såg suddigt så jag ringde till sjukvårdsupplysningen och frågade ifall det skulle vara så. Sjukvårdsupplysningskvinnan tyckte att det inte lät bra alls och gav mig nummer till ögonklinikakuten. Jag ringde dit och det blev till att åka ännu en gång till akuten och vänta och vänta. Jag höll på att börja gråta när jag fick veta att jag skulle bli tvungen att åka till sjukhuset igen. Jag har aldrig varit en sådan som tyckt illa om att vara hos läkare och så, men efter i onsdags gillar jag det inte alls. Alla människor som böjer sig över en och säger "Hej, jag heter Anette bla bla". Det var så konstigt alltihopa.
Nåväl. Ögat kollades med några bedövningsdroppar, lampor och bokstavstavlor. Vi upptäckte att jag såg sämre än jag trodde på det öga som inte var skadat. Så nu är jag i princip blind.. 8/ Jag fick även droppar i som vidgade pupillen och hence att jag ser förjävlig ut. Mitt ena öga har en gigantisk pupill badandes i blod medans det andra har en liten knappnålspupill i ett grönt och vitt öga. Samtidigt har jag en svullen kind, blåöga och massa rivsår på kinden.
När jag kom hem från läkaren började jag asgarva så gott jag kunde med det här ansiktet. Fan vad jag ser ut. Vad härnäst? Ska näsan ramla av? Ett tredje bröst? En rutten navel? Haha.. jag är ju för sorglig.

Jag har inte tagit någon av mina supersmärtstillande idag och det har gått ganska bra. Det har lett till att jag sovit som en stock.. konstigt. Jag trodde det var pillrerna som gjorde att jag blev trött men det kanske är smärtan? Eller jag vet inte.. trött är jag i vilket fall som helst och ska snart gå och lägga mig. Även om jag har chips och det är fredagkväll.

Jag har faktiskt lyckats diska och plocka undan lite här. Det var inte det lättaste ska jag säga eftersom de saker jag blivit tvungen att plocka undan var saker som man inte bara kan stuva undan någonstans. En tv och en MEGAstor låda som jag till slut lyckades stuva ner i ett hörn där den visserligen blockerar toadörren men jag stänger ändå aldrig den när jag är ensam hemma.

Jag är så himla glad för alla omtänksamma sms och meddelanden jag får.. folk är snälla och rara 8) Fast jag önskar ju ingen mardrömmar.. det var inte riktigt meningen. Jag har knappt själv haft mardrömmar. Bara om efter och hur jag blir jagad för att folk vill tala om för mig att jag är blå i ansiktet. Nähe?

Störigast med allt det här är ändå blickarna man får på bussen och av kassörskor. Fast det är klart, vad kan folk göra? Jag sitter med stora kepsen och solglasögonen på mig fast det är mörkt ute sen en timme tillbaka och folk kan ju inte låta bli att undra. Eller varför jag har solglasögon inomhus.. eller nja. Det syns ju att jag har skrapat mig i ansiktet, så man kan ju gissa sig till restan. Men ändå, när samma kassörska på Willys varje dag jag varit där nu bara pratat med mig normalt som om jag inte hade solglasögon på mig inomhus så börjar det ju bli löjligt. Jag börjar förstå folk som säger att "folk får gärna fråga, men låt bli att stirra". Inte för att jag är så jävla utsatt.. men det märks ändå att fjortisar tittar och pratar med "tysta" rösten.
Jag vill låta trycka upp en tröja som det står "Almost roadkill" på, vet någon nåt ställe där man kan trycka upp sin egen tröja?

Ikväll kom Helena hem.. äntligen, förhoppningsvis ifall hon inte är för sjuk, ska jag inte behöva sitta här ensam i mitt hus och glo på dåliga dagsåpor utan faktiskt kunna umgås med någon inomhus på ett lugnt sätt som inte inkluderar alkohol eller hoppa upp och ner. Jag hoppas och hoppas att hon är frisk och kry, annars blir jag galen.

När jag började gråta häromdagen fick jag en kram av en kompis. Han kramade och sa att "nu ser det nog ut som det är jag som har slagit dig och att vi har försonats". Hehe.. tur att jag inte har någon pojkvän. Jag tror inte att denne skulle gå med på att gå hand i hand med mig på stan när jag ser ut såhär 8)

Jag är så himla känslosam nu.. jag var nog det innan också. Men nu är det extra mycket. Jag kan säga att om man har något som helst intresse av mig så är detta tiden. Om någon är snäll mot mig så kommer jag nog att bli förälskad. Jag blev helt salig och tårögd förut när Helena ringde när jag satt och väntade på bussen från akuten. Skicka hit en blomma så gifter vi oss imorgon.. 8)

Haha. Nu ska jag sova gott och länge. Först ska jag borsta tänderna, men sen ska jag sova. Hejdå.

Dagen har varit så jävla tråkig så man kan ju tamejfan dö. Eller nej. Jag har ägnat dagen åt att ta en tur ner på jobbet, prata lite med chefen om huruvida jag ska kunna jobba den närmsta tiden. Tydligen satt det en "Stackars Helena"-lapp uppe på anslagstavlan vid personalutrymmet 8) Gulligt 8)

Sen tog jag en tur bort till G och kollade in hans nya boning. Excellent 8) Fast jag blev så trött av att sitta upprätt och vara normal så jag var tvungen att stappla till bussen och åka hem och lägga mig. Jag fattar inte varför jag blir så trött. Men kroppen säger att den är trött så då är jag det. Jag har struttat omkring med keps och stora solglasögon idag trots regnet. Folk har tittat på mig med konstiga ögon. Skit i det dock, hellre det än att folk blir helt chockade när de ser mig och håller för barnens ögon. 8/

Jag har upptäckt nya blåmärken. Högerhand gör ont på sin handledsknöl och vänster hands pekfinger gör fan ondare än ansiktet. Man kanske skulle kolla det.. eller så inte. Jag skiter det tror jag. Höger arm är fortfarande blå och grön och jag har några mindre blåmärken på benen.

Egentligen är det ganska sjukt vilken tur jag hade. En liten sekund till och en halvmeter till på övergångsstället och det hade inte varit cykelns framhjul som vore böjt utan antagligen mitt högerben som var av ungefär i knähöjd. Hade det kommit en annan bil i högerfilen så skulle jag ha blivit mos. Hade det varit en buss eller en lastbil som kört på mig hade jag haft jävligt mycket mer ont än jag har nu.

Jävla skit.. nu började jag att gråta. Good on ya Helena att få Helena att börja gråta.. men det var så himla läskigt. "Den stannar inte, den stannar inte, fan också" minns jag att jag tänkte innan bilen körde på cykeln och puttade undan den under mig och jag flög i asfalten med ansiktet och högerarmen först. Det första jag sa när jag landat var "ojijoj" och "jag såg att du kom, förlåt, förlåt, det var mitt fel, jag såg ju att du kom" som om det skulle kunna rätta till något. Nu låg jag ju där redan. Det dök upp en massa folk från alla håll och nån ringde 112 och någon annan tog hand om cykeln och en tredje hjälpte mig till en bänk. Sen låste jag cykeln, skickade några sms och kom fram till att det var blod på min hand. Det tog inte mer än två minuter för två ambulanser och två polisbilar att dyka upp från ingenstans. En av varje försvann ganska snabbt men den andra blev jag inlastad i och fick syrgas, nackkrage, dropp och grej på fingret. Polisen satt i framsätet och ritade en teckning över hela olyckan medans ambulansnissen tog en massa värden och grejer. Jag minns att jag ansträngde mig till mitt yttersta för att skriva min adress till mannen som kört bilen, jag anstängde mig för att inte låta tagen på rösten när jag sa mitt personnummer och min adress. Jag skulle verka så oberörd som möjligt samtidigt som jag gnällde över att en liten syrgasslang låg över min cepekind.

Jaja.. sjukhushistorien kan jag komma med en annan dag. Nu måste jag lägga mig.
Nedan kommer fler bilder. Om nån vill slippa se så scrolla inte ner. Godnatt.

Justja.. till denna superdag ska sägas att jag har fått min praktikplacering. ÄNGELHOLM. Fanskap. Ängelholm ligger ungefär så långt från Lund som man kan komma i Skåne ifall man inte räknar Kristiansstad eller Hässleholm. Helvete. Nu får jag för att jag inte tror på gud.

Bild nedan för den som vill se. För den som inte vill se rekommenderar jag att inte scrolla ner. Jag tar en ny imorgon när jag antagligen är mer blå.

Hej och välkommen till min sugkukdag. Jag ville ju att något skulle hända och nu har jag gnällt en gång för mycket för nu har något hänt.
Jag har blivit påkörd av en bil. Det gjorde mycket ont och sen fick jag åka ambulans och prata med polisen och bli röntgad, provtagen, lyssnad på, väntaväntavänta (tillsammans med underbara Maia tack gode gud), väntaväntavänta lite mer och sen fick jag dra ur alla kranar och grejer som satt fast på mig, fick lite tejp och papper på mig samt ett recept på smärtstillande och nu är jag hemma och är glad att jag lever typ.

Mina bromsar tog inte eller bilen såg mig inte.. jag vet inte. Men på ett övergångsställe träffades mitt framhjul av en vit bil och både cykeln och jag flög en bra jävla bit över vägen. Jag landade på ansiktet och högerarmen och låg kvar så ett tag. Sen kom mannen som hade råkat köra på mig fram och undrade hur det hade gått och jag sa "ojijoj" och kände efter i hela kroppen och kom fram till att det nog var ok. Sen kände jag i ansiktet och kände att mitt ögonbryn var dubbelt så stort som det borde vara och det blödde fint. Sen konstaterade jag att jag hade ont i armen och satte mig ner fint på en bänk. Ambulans och polis kom ganska snabbt och tog en massa uppgifter och grejer. Jag tyckte att det var trams att jag skulle ha nackkrage, syrgas, ligga på bår och ha slangar i armen men tydligen var det nödvändigt så nu har jag gjort det. Jag kom in på sjukhuset och blev petad på lite överallt. Ganska snabbt dök Maia upp och sen spenderade vi dagen tillsammans. Jag liggandes i en säng som kördes omkring och hon tagandes along som den goda samarit hon är. Klockan 17 fick jag äntligen dra ut mina grejer ur armen och åka hem. Efter mycket om och men fick jag mig lite mediciner mot smärtan samt en plats på bussen hem. Jag gick av vid affären och tänkte handla mat för att kunna äta smärtstillande men kön var helt sjukligt lång. Nåväl. Jag var tvungen och tänkte att mitt mörbultade yttre och det faktum att jag bara hade en ynka vara (en paj) kanske skulle ge mig lite förtur i kön. Icke.
Till slut satte jag mig på golvet på kön och vilade lite för jag kunde inte stå så i 100 år utan att ha nåt att vila mig mot. Fortfarande ingen förtur i kön.

Sen kom jag hem, grät lite över hur ynklig jag kände mig, kontrollerade blåmärken och la mig framför teven med paj. Nu sitter jag här och väntar på att det ska ringa så jag kan få hjälp att få hem cykeln från olycksplatsen hem till mig.. det blir nog inte det lättaste för den är helt böjd.

Tur att jag har stora solglasögon.. fast de täcker bara lite av skadan. Jag ser ut som en blåröd hamster. Bajs. Och armen. Och andra armen. Bajs.

Hahaha.. min kisse är så jävla knäpp. Hon låg ovanpå den stora tv-lådan som låg ovanpå en soffa. Plötsligt rasade lådans lock som hon låg på ihop och sovande clov for ner i lådan utan att riktigt fatta vad som hände. Efter ett tag ser jag två tassar och ett minimalt förvånat huvud på kanten av lådan. Hon hoppade upp på ovan nämda kant och skulle antagligen sitta där och filosofera. Men då ramlade hela lådan ner från soffan och tippade över lilla Clovis som fick lådan över sig och hoppade rakt in i väggen och sen satt där med stora ögon och förbannade den dumma lådan som hade varit en sådan bra vilplats. Efter att ha gått några varv runt lådan för att se ifall det syntes någonstans hur ond den egentligen var pep hon lite på mig för att jag skulle uppmärksamma hennes olycka. Jag kunde inte hålla mig längre utan började asgarva varvid Clovis satte sig och tvättade sig i protest till behandlingen hon just fått genomgå. Men det tog inte lång tid innan hon skulle få det att se ut som att hon ville ha lådan precis som den låg nu. Så hon började hoppa upp och ner i den och springa omkring i lägenheten som ett cepe. Råli kise 8)

Idag har jag varit väldigt väldigt väldigt trött. Placeringar till praktiken har delats ut. Jävligt komplicerat att hitta dem men slutligen fann jag härligheten bara för att upptäcka att jag inte fått någon plats 8(
Jag vill veta var jag ska vara. Jag vill även veta hur jag ska jobba eller vad jag ska göra. Nej. Jag vill åka härifrån. Gaaaaaaaaaaaaaah.

Om tio dagar kommer pengar.. då ska jag göra storslagna ting. Betala skulder mest, men ändå 8)

Jag går omkring och blir irriterad på människor som egentligen inte borde röra mig i ryggen. Jag HATAR att jag haft så dåligt självförtroende att jag tillåtit folk att vandra lite hur de vill över mig bara för att jag inte trott att jag förtjänar bättre. Och nu tror de att om de ger lillfingret så kommer jag att ta hela handen. Det kommer nog inte att ske. Ni kan sluta gömma er för mig eller ignorera mig för jag är så utbota less på allt som har med halvbekanta att göra. Jag kommer inte att ta någon hand, jag vill inte ha den. Så lugna fan ner dig! Så jävla viktig är du inte. Jag har det bättre själv i 100 år, jag har kommit fram till det den sista tiden. Jag kan nog klara mig alldeles själv alldeles alltid. Huvva.

Jag är så himla himla trött. Jag kom att tänka på en grej idag när jag satt i en lokal med svängdörrar. Två personer krockade i dörren och den ena sa att man alltid gör så. Det gör man inte alls det. Bara det att när saker går som förväntat lämnar det inga spår. Men om man krockar med någon i dörren kommer man ihåg det. Således blir alla gånger man kom ihåg sådana när man krockat. Jag har fått för mig lite att det är så i min värld. Folk vill mig först och främst ont, eller de vill ha med mig att göra för att komma åt någon annan, eller de tycker inte att jag duger helt enkelt etc. Det finns ju människor som faktiskt vill mig väl. Det har jag hört talas om.

Nämen se på fan, är jag inte förkyld igen? Jomenvisstserru.. jomensåatte.. snor snor. FUK.

Jag vill åka någonstans. Jag vill åka på en weekendresa till nån stad som är cool, NY, Paris, Berlin, Rom, Kairo eller fan Köpenhamn duger. Bara jag får sova på hotell en natt och äta kött med sås samt shoppa. Men till det krävs pengar och sådana har jag inte så många av. Vilken jävla stad som helst i USA kan jag tänka mig (utom New Orleans möjligen) men grejen är att det inte riktigt passar sig att åka på weekendresa dit för det tar ju en weekend att ta sig dit. Man kan tycka att år 2005 ska man kunna ta sig överallt på ett kick.. men icke.

Jag har jobbat till nu. Det formligen GLÄNSER nu, överfanallt. Chefspersonen har utlyst en tävling där skiftledaren vinner en resa ifall denne jobbar på stängningar där flest poäng utdelas. Man får poäng för allt som är gjort och allt som är gjort bra. Inatt tog det tre timmar pga en strålande idé att grundrengöra combon (glass och milkshake) efter stängning. Då stängde vi den ändå innan och började skrubba. Nån jävla måtta får det fan vara.

Bellmans epistel 71, Ulla min Ulla sjöng vi idag på kören. Wunderbar wunderbart vacker. Jag har även fastnat för Pains Shut your mouth fast den sjöng vi inte på kören tack gode gud. Då skulle det nog inte vara några halsar kvar på oss sköra sopraner 8)

Än den lugna viken,
som går fram? "Å, ja!"
Än på långt håll mellan diken
åkrarne

Jag får väl ta och knyta mig.. det ska vara natt nu har jag hört. Hejdå.

Jag var tvungen att skriva ett nytt inlägg nu på en gång för jag måste berätta om nattens arbete. Jag jobbade tillsammans med V och J i kassan samt hade M och D bakom mig. Det var hur kul som helst att jobba med dessa. J är underbart bra och hon skrattar och är så glad även om klockan är 4 på natten och vi ska börja skrubba hela restaurangen.

V är skitbra och så tacksam att mobba så jag skriker och gormar på honom hela tiden (på skämt). När klockan började närma sig 1-snåret myglade han lite i köket tillsammans med M samtidigt som jag var i kassan själv och J fyllde på milkshake på en stege. Vägen mellan mig och V blockerades delvis av denna stege. Jag hade givit V i uppgift att fylla upp en massa grejer från en lista jag gjort och nu myglade han. Jag gick bak till köket och tuktade honom med några vassa ord och förmaningar. Han svarade med att han inte kom förbi varvid jag yttrade: "Du! JAG kommer förbi och jag har fan en D-kupa". J garvade så hon höll på att ramla av stegen och M sa: "Vad sa du? Sa du...? Så kan man ju inte säga.." varvid J kontrade med: "Jag tycker faktiskt att det var ett väldigt bra argument". V fick fart under fötterna efter detta. 8)

J och jag är kvinns och D, V och M är herrar.

Dessa personers dagböcker brukar jag läsa:
L: En pojk som är så nyförälskad och meganuttig. Jag mår illa när jag läser det.
M: En tjej som gått igenom mycket inkl. otrohet, ensamt föräldraskap och massa återuppbyggande av liv. Hon kämpar på.
A: En tjej som precis fått barn och som jobbar hårt för att barnafadern och hon ska få lite harmoni i hushållet.
F: En kille som precis avslutat ett tre år långt förhållande. Han är ute och reser och är rätt så under isen i sina skriverier.
L: En tjej på 20 år som är nygift och väntar sitt andra barn. Första barnets far låter henne inte vara ifred.
C: En ascool kvinna som tacklat många motgångar och nu funnit kärleken och harmonin även om hon verkar ha det lite tufft just nu.
S: En puckad idiotbrud som trånar efter en gammal pojkvän samtidigt som hon är ihop med nån pojk som hon skiter i. Har också nyligen fått barn.
W: En förbannat snygg kille som skriver desto tråkigare.
J: En gammal polare som studerar hårt och gärna inkluderar låttexter eller iaf titlar i sina skriverier.
D: En yngre släkting som verkar ha ett ganska nice liv.
H: En tjej som jag följt sen 90-talet. Jag har sett henne en gång i hennes hemstad men vågade inte säga hej. Cool.
E: En tjej som skriver så oerhört begåvat och kvickt att man inte kan låta bli att läsa och förundras. Hon är fantastiskt skicklig.
L: En kille som är E:s manliga och lite yngre motsvarighet.
V: En kille med barn och kise och ett arbete där folk prutar.

Sen är det några fler som jag inte orkar ta upp nu. Hejdå.

Häromnatten när jag var dödstrött och kom hem från jobbet gick jag och la mig tillsammans med min Elle-tidning. Jag tänkte mig att om jag inte kunde somna skulle jag slänga några blickar i den. Jag hade inga större problem att somna och låg och sov på ett hörn av tidningen mot hakan hela natten så när jag vaknade hade jag ett sår där. Inte så stort men störigt nog för att vara en ojämnhet i hyn under hakan. Sen när jag blir tröttare än tröttast och och sitter här framför datorn och måste peta på saker så pillade jag upp sårskorpan och åstakom ett stort, stort sår under haklinjen. Fasiken. Så nu har jag satt ett plåster där och nu ska jag fan låta bli att röra vid det där såret. Det kommer antagligen att bli ett ärr nu. Bajs.

Jag vaknade halv 13 och kunde inte somna om. Så det var bara att gå upp och ge kisen mat. Sen satte jag igång ett fotbad till mig själv som jag avnjöt medans jag såg ett program på fyran om GP. Inte för att jag gillar GP, men det där programmet var löjligt vinklat till hans nackdel. De enda som var intervjuade var statsvetare som var kritiska till honom och fd statsråd. Nu vet jag inte ifall alla andra avböjde att uttala sig eller hur det nu var, men man ska nog ta det sagda med en smula salt.

Nu la sig clovis här bredvid tangentbordet och la tassen resolut på esc. Hehe.. jag borde kanske fatta vinken. Jag ska engagera mig lite mer i bäbi. Vi kanske får ta och gå ut en sväng.

Jag har jobbat från 20 till 21. När det var avklarat jobbade jag även mellan 21 och 22. Efter denna bravad la jag timmen mellan 22 och 23 under mig. Knappt var det över innan jag också hade klarat av 23-00-intervallet. Klockan fortsatte att gå och jag jobbade även mellan 00 och 01. Efter detta kom 60 minuter mellan 01 och 02 som spenderades på jobbet. När klockan slog 02 stängde alla nationer och det märktes. Mellan 02 och 03 sålde vi för nästan 7000 mer än beräknat. Mellan 03 och 04 var det inte heller så lite folk. Klockan slog 04 och stället stängde. Mellan 04 och 05 städade vi. Mellan 05 och 05.45 städades det också, och slutligen, mellan 05.45 och 06.05 cyklade jag och Victor hem till vår Norra fälad för en jävligt god dags sömn.

Problemet är bara att nu är jag pigg som ett cepe. Som ett cepe I tell you. Jag har god lust att ge mig av på något äventyr, hålla mig vaken eller bara sitta här. Men det fungerar ju inte. Framåt 9 kommer jag att bli tröttare än tröttast och antagligen somna. Varför inte då gå och lägga sig redan nu? Jag vet inte. Lägg dig inte i det här cepehjärnan.

Usch vad jag är politiskt inkorrekt. Men det skiter jag lite i. Om man är pk hela livet får man aldrig känna på dåligt samvete eller ens skäll för den delen. Inte för att jag gillar att få skäll eller dåligt samvete, men om man aldrig får det, hur ska man då veta när man inte får skäll eller ha ett gott samvete?
Det kanske man vet ändå? Jag vet inte.

Jaha.. vad ska jag ägna min söndagsmorgon åt då? Tända ett ljus för alla som dog i NY för fyra år sedan och ett till för vår utrikesminister som dog för två år sedan denna dag. Fast det verkar ju galet, för då kommer jag antagligen sätta eld på lägenheten och foff så är det även min och clovis dödsdag. Dåligt. Lilla clov är bara ett år 6 månader och en dag gammal, det duger inte att vandra hädan då. Annat är det med mig, gammgumman på 23 år 6 månader, en vecka och 5 dagar.

Nu kom Kents Sverige igång på mp3-listan. Hm.. en bra låt att bli sömnig till. Nattinatti sötnosar. Ring inte innan 16. Svej.

Jag har klämt mig dåligt i en fritöslåda gjord av rostfritt stål. Det gjorde ont och blev stort finger.

Jag orkar inte skriva så mycket.. sen i onsdags har jag varit helt slagen och det lär inte bli bättre imorgon när jag ska jobba till halv 6 på söndagsmorgonen.

Uuu. Tur att jag har världens bästaste kisse iaf. Hon är bra 8) Jag har varit i skolan i malmoe igen idag och sen hem för att sova 40 minuter och sen till jobb. Det fungerar inte att ha 8+timmarspass samma dag som jag har föreläsningar. Jag har sagt det åt schemaläggaren också, men det skiter hon i.

Nu ska jag sova. Hejdå.

Snabbt som attan ska jag dra igenom min dag:
Upp kvart i 7, åkte till Malmoe. Träffade Jonte. Kul. Var på introduktionsmöte som visade sig bli en hel jävla introduktionsdag. Det kryllade av lärarstudenter där.. jag har ju lite svårt för dem. De sista 90 minuterna hade vi en föreläsning om nåt modernt lärande eller något åt det hållet. Jag somnade två gånger. Fan vilken pina det här året kommer att bli.. uuää. Sen hem, byta om, ner på jobb och jobba till klockan halv 2. Tack gode gud för att det var lite lugnt så man kunde göra en del städning innan stängningen. Tamejfan vad jobbigt det är. Jag scorade ordentligt dock. Först fick jag en kondom och en klamydiaknapp (testa dig och se om du har klamydia står det på den) och sen får jag en killes telefonnummer. Sen när jag kommer ut hittar jag en storslagen 50-öring på marken. Tänk vad livet kan vara härligt. Jevlar vad jag ska sova nu. Hejsvej.

Galet tidigt idag. Fast det gör inte så mycket.. det är faktiskt ganska skönt att gå upp såhär. Jag måste göra något åt att jag ska jobba natt en massa gånger nu i veckan. Det blir helt galet ifall jag ska upp och gå på föreläsning sen. Fast det skiter chefen i ganska mycket har jag märkt. För trots att jag har sagt till om vilka dagar jag kan och inte kan jobba samt tider på dessa dagar fick jag ändå ett schema som var som ett hån. Det nalkas uppsägning känner jag. Det ska bli mig ett sant nöje att inte jobba där mer. Huvva.

Jag har fått besked från afb att min intresseanmälan blivit utsatt för stickprov och inte godkänts. Goddamnit! Detta måste rättas till. Om jag förlorar min köplats nu så tänker jag gå in för att flytta till Malmoe. Jag vill inte bo kvar här. Jag kan inte leva på det här sättet, jag blir galen!

Två nätter i rad nu har jag drömt om att mormor gått bort.. uuuu. Det vore så förbannat jävla skitdåligt ifall hon gjorde det. Hon kommer ju att göra det.. men jag vill inte. Det skulle vara en outhärdlig separation med barndomen. Fy jäsiken. Nu när det inte finns något hemmahus för mig, mormor och morfars hus är borta, morfar är borta, Juånäs verkar försvinna.. jag vill ha kvar mormor! Fan. Jag är bara 23 år över havet, det är ingen ålder. Johanna berättade att hon hade sett mig på en gammal film som mor och far hittat hemma hos mormor och morfar. Jag var fyra år och skuttade upp i morfars famn och pussade honom tusen gånger. Han var så snäll och han tyckte om oss så mycket. Världens bästaste underbaraste morfar.
Åh. 8(

Nej. Nu får jag rycka upp mig. Klockan 8 ska jag ringa och skälla på afb, och jag borde även borsta en tand och klä på mig och sånt. Det är min första skoldag i Malmoe idag 8)

Grrrrr Vidde. Grrrrrrr!

Jag spyr på er töntar som är så jävla kära och nuttiga och fantamighelt sjuka i huvudet. Detta riktar sig till Maia, Helena, Per och Patrik. Glada fanskap 8)

Dagens idolbild på mig:

Jag har råkat ut för ett problem. Ska jag behålla byxorna som jag har köpt? Jag har ju egentligen inte råd.. men vafan. Dessutom måste de läggas upp och jag tror även in. Jag funderar på ifall jag ska prova en mindre storlek 8) Eller så är det bara jag som är kinkig och inte klarar av att inte ha smäckjeans på mig varje dag. Hjälpme. (nevermind stöket)


Ok. Idag har jag skaffat mig intyg, försökt att få mig en terminsräkning, försökt att få lite papper från MAH, fikat med Nagaa och sådant. Samt köpt byxor och våndats över att jag inte vet ifall jag ska behålla dem. Jag behöver verkligen trousers.. jag har två par jeans som jag kan ha typ och de är lagade 34 ggr var. Sen har jag iofs några kjolar men nu är det så, en gång för alla säger jag det, jag passar inte i kjol. Jag ser ut som en tunna. Man ska vara lång och smal om man har kjol.. jag är kort och tjock. Hm. Till saken hör dock att jag har 800kr att leva på och byxorna kostar 400. Att leva på 400 i 20 dagar har jag gjort förut men hur kul är det? Samtidigt.. hur kul är det att aldrig någonsin ha något nyare på sig än den BH man var tvungen att panikköpa för att alla andra BHar dog pga nån mystisk BH-död i mitt hem?

Jag var på kör, det var roligt. Jag gillar att sjunga men jag tycker sådär om alla andra som gillar att sjunga 8) Närå. Men det är många som är så präktiga att man smäller av vid blotta anblicken. Jag är inte präktig, tvärtom ganska vulgär. Jag blev sittande med körledaren och pratade lite efter övningen och då visade det sig att hon hade huserat i två år tillsammans med en av mina äldsta vänner och gamla klasskamrater från Järspa. Sjukt. Vi utbytte massa anekdoter från olika stadier i hans liv. Världen är bra liten.

Imorgon ska jag börja med historian på riktigt. Kuligt 8) Hejsvej.

Jag har dansat dansmatta i timtal.. sen när jag började få allt för ont i mina dåliga fötter gav jag mig ut för att springa. Det är lite mindre ansträngning på dem iaf. Nåväl, jag sprang och svettades och tog ut mig helt och hållet. Det hjälpte lite mot den frustration, nedstämdhet och allmänna ovilja jag känt den senaste tiden.

Sen när jag kom hem satte jag mig framför tvn och zappade fram en dokumentär på discovery om gisslandramat i Beslan för ett år sedan. Herreminjävlagud. Jag grät och grät. Jag grät inte så mycket när de sörjande mödrarna berättade om hur de blev behandlade utan jag grät jättemycket när jag såg hur några av gisslan hade tagit sig ut och fick hjälp att snabbt ta sig till sjukhuset. Befolkningen i staden flyttade parkerade bilar med rå mansstyrka och de gjorde allt de kunde för att hjälpa och på något sätt göra situationen lite bättre. Bara pga att det faktiskt var deras barn, deras fruar, deras systrar, deras bröder etc som var där inne och kanske var döda, kanske levde. De ryska styrkorna hade order att ta från sina befäl som i sin tur verkade ha någon slags motstridighet i varifrån de skulle få sina order - den lokala makten eller Moskva. Allt blev ju åt helvete som man kommer ihåg och det är helt SJUKT att något sådant kan hända. Herregud vad jag avskyr det ryska sättet att prata om nationella nödlägen och liknande till offentligheten som om de egentligen inte angår någon annan än presidenten. Det är vidrigt och äckligt och ändå bara en liten del av allt skit som händer i världen just nu.

Ta i trä, tur att GP är så jävla ryggradslös.

-
-
-
-
--
-
-
-


Jag har absolut ingenting att komma med. Jag vill byta mitt liv.

Skittrött är jag. Jag orkar pussa på Clovan men det är ungefär allt. Sverige vann.. det var ju fint. Nu ska jag borsta tänderna och lägga mig jävligt mycket. Man kan ju iofs bara antingen lägga sig eller låta bli.. men jag ska lägga mig så det stänker om det. Haha.. det lär äckligt. Men jaja. 8) Det ringde från jobbet. Jag blir så less. Inte nog med att jag har varit inne och sagt vilka dagar i veckan jag kan jobba, vilka tider och hur mycket etc och sen ändå fått ett schema på dubbelt så många timmar på de kvällar jag INTE kan. Nu ringer de två helgmornar i rad och vill att jag ska extrajobba och öppna. Inte en chans. Jag jobbade idag och kom inte därifrån förrän 40 minuter efter jag egentligen skulle ha slutat bara för att jag själv var ansvarig för att min kö tog slut. Den gör inte det, vi hade alla kassor öppna och det var ändå kö ut på gatan. Ain't gonna happen kanske man ska inse då. Men nej, jag fick gå ut och säga åt en kvinna i kön att snälla säga åt alla efter henne att kassan stängde efter henne. Hon lyckades ganska bra men jag hade själv försökt få gästerna att förstå det ett antal gånger med dåligt resultat. Jag ska börja läsa nu, jag har det där jobbet som extrajobb. Jag kan inte jobba fler timmar på en vecka än jag fick under hela juli månad när det var meningen att jag skulle få nåt som liknade heltid. Goddamn!

Nej, jag är slut. Synd. För jag kunde ha lekt i Malmoe mycket längre ikväll.. men nu orkar jag inte. Nu sängen. Hejsvej.

Igår mellan introduktionsmötena skämtade jag om att det var det tidigaste jag hade gått upp på tre månader. Idag är den dagen. Jag ska jobba 8 och gick upp 06.45. Tack gode gud för att jag inte bor i Hbg.. då hade det varit dödens tidigt.

Jag har inget att komma med direkt.. jag måste borsta tänderna och sånt. Det känns kanske litegrann som om knuten håller på att lösas upp.. men jag vet inte. Det är nåt fanskap som inte stämmer. Som om mina mediciner är placebo eller nåt sånt. VARFÖR? Jag blir galen. 8(

Jag tänker självömka mig nu. Om ni inte orkar med det så föreslår jag att ni slutar läsa här.

Är jag misslyckad månne? Jag kan inte behålla vänner, attrahera personer av motsatta könet eller se till att hålla mig själv lycklig ändå. Jag vill inte ha nåt trams från folk som inte har träffat mig och inte vet hur jag ser ut för bilderna är självklart valda därför att de visar nån slags lyckträff med kameran. Tro mig, det finns 4ggr så många misslyckade träffar som det finns lyckade.
Men skit i det. Uppenbarligen är det nåt djävulskap med sättet jag är också.. det kanske är det att jag klagar för mycket. Men förlåt så mycket. Jag säger än en gång - sluta läsa ifall det känns jobbigt, jag väntar mig inte att någon ska läsa. Jag vill bara skriva av mig.. och det kan jag göra här lika gärna.

Fast fan.. jag vet inte hur jag ska sätta ord på allt. Jag känner mig bara jävligt, jävligt uppgiven. Jag gick in för att få mig själv lycklig igen efter superkraschen för lite mer än ett år sedan.. men icke. Jag tror fan inte att det blir bättre än såhär. Och det är pga min egen hjärna och mina behov som jag inte blir av med. De sitter där i min hjärna och talar om för mig dag ut och dag in att "du duger inte, du duger inte, du duger inte. Titta själv. Lyssna själv. Leta tecknen, de är inte speciellt svåra att hitta. Alla hatar dig för det finns ju ingen som älskar dig här, just nu, just här, så som du vill - och det betyder att alla hatar dig och bara pityumgås med dig." Inte så jävla konstigt när jag är såhär cepe.

Vad är det jag har gjort i nåt tidigare liv som givit mig den här cepeinställningen till världen? Det händer saker i folks liv hela tiden och alla är så glada eller så ledsna, men de känner iaf någonting. Jag bara sitter och tuggar min macka och konstaterar att "ja.. jag är nog ganska värdelös. Jo, så är det." utan att direkt känna någonting förutom en viss melankoli.

Det blir nog fan inte bättre än såhär för mig och vad är det då jag strävar efter? Jag väntar på nåt.. nåt som jag inte själv kan nå och som ingen kommer att ge mig för jag är inte snygg. Så kul är världen. Ni som är snygga vet inget så säg inget. Hejdå.

Okej.. jag kanske inte var tydlig nog i förra inlägget. Jag vill att ni ska skicka en KOMMENTAR och berätta vilken möblering som verkar bäst. Herregud..

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det faktiskt men nu gör jag det iaf. Hurra! Sommaren är över. Inge mer bygga på skulder, inge mer jobba på bajsjobb i 40 grader i 10 timmar utan rast, inge mer ensamhet. Inge mer krav att ligga ute och vara brun. Tjohoooo! Det är nu officiellt.. jag gillar inte sommaren. Jag kanske kommer att göra det en dag, men just nu känns det bara alldeles finemang att jag var nere på stan och fick säga hej åt x antal människor och prata längre stunder med en av dem. Jag blev påsprungen av bästaste Gustaven nere på stan. Visserligen skrämde han skiten ur mig men sen blev jag glad för jag fick höra allt han gjort och ska göra. Roligt. Det hade inte hänt ifall det var mitt på sommaren för då är det inte en käft här.

Nåväl. Jag var in på jobbet och skar ner mina arbetstider ordentligt. 13h/v ska jag jobba numer vilket betyder två minipass plus ett stort varannan vecka.. excellent. Jag kan inte jobba mycket mer heller för det känns som om jag börjar snora upp mig i för höga summor. Haha.. för jag har ju så mycket att leva på. 8)

Men nu börjar verkligen ekonomin ordna upp sig. Man klagar så mycket på studiebidraget och lånet och att det inte går att leva på det men jag tycker att det är skitbra. Helt plötsligt kan jag andas igen. Jag har gått från att ha i snitt 4000/mån till att få 6500/mån. Det är ju rena rama förmögenheten. Hyran på den senare summan är ju bara ca 50% i motsats till den tidigare där den är närmare 90%. Helt plötsligt kan jag nog kanske till och med handla något annat än hyra utan att behöva låna. Tjohoo! Go hösten!

Det är så mycket folk nere på stan nu också. Jag kommer antagligen att förbanna det om fem dagar eller nåt sånt, men just nu känns det härligt. En massa folk som letar lokaler, kallpratar med nya bekantskaper, fikar på Mcd (för att de inte vet att det finns massa bra caféer). Jag fattar inte riktigt Afb:s idé om att alla områden är för "dig som gillar att ta det lite lugnt". Jag vill inte ta det lugnt och jag vill inte ha det lugnt omkring mig. Jag vill ha folk som leker och spelar brännboll och whatnot överallt där jag bor. Ingen jävla björkidyll.. vill jag ha det lugnt åker jag hem till föräldrarna. Himlaplättar.

Nej, nu får jag väl ta och göra nåt med mitt liv. Hejsvej.

Det finns en ny lägenhet ute nu.. aaaah. Jag vill ha den. Nåväl, jag fick för mig att man ju faktiskt kan möblera med hjälp av datorn. Så vad tycker ni nu. Nevermind den luddiga teven.. det är för att jag vände på den så himla mycket 8) Den står på en möbel som kan vridas.. det är därför den är sne nästan överallt.