Helenan

Jag har dansat dansmatta i timtal.. sen när jag började få allt för ont i mina dåliga fötter gav jag mig ut för att springa. Det är lite mindre ansträngning på dem iaf. Nåväl, jag sprang och svettades och tog ut mig helt och hållet. Det hjälpte lite mot den frustration, nedstämdhet och allmänna ovilja jag känt den senaste tiden.

Sen när jag kom hem satte jag mig framför tvn och zappade fram en dokumentär på discovery om gisslandramat i Beslan för ett år sedan. Herreminjävlagud. Jag grät och grät. Jag grät inte så mycket när de sörjande mödrarna berättade om hur de blev behandlade utan jag grät jättemycket när jag såg hur några av gisslan hade tagit sig ut och fick hjälp att snabbt ta sig till sjukhuset. Befolkningen i staden flyttade parkerade bilar med rå mansstyrka och de gjorde allt de kunde för att hjälpa och på något sätt göra situationen lite bättre. Bara pga att det faktiskt var deras barn, deras fruar, deras systrar, deras bröder etc som var där inne och kanske var döda, kanske levde. De ryska styrkorna hade order att ta från sina befäl som i sin tur verkade ha någon slags motstridighet i varifrån de skulle få sina order - den lokala makten eller Moskva. Allt blev ju åt helvete som man kommer ihåg och det är helt SJUKT att något sådant kan hända. Herregud vad jag avskyr det ryska sättet att prata om nationella nödlägen och liknande till offentligheten som om de egentligen inte angår någon annan än presidenten. Det är vidrigt och äckligt och ändå bara en liten del av allt skit som händer i världen just nu.

Ta i trä, tur att GP är så jävla ryggradslös.