Helenan

Jag vet inte om det blir någon bild idag.. jag ser förjävlig ut. Inte så att det har blivit värre för det har det inte. Svullnaden har gått ner mer och blånaden är mer blå. Mer blå tycker jag är bättre än rödblå för det ser för nasty ut. Problemet är bara att idag har blåmärket vandrat in i ögat och gjort min ögonvita delvis knallröd. Det ser förjävligt ut och om jag inte skrämde barn redan innan så gör jag det nog fan nu. Det blir solglasögon på för mig hela tiden tills det där har gått ner.

Jag började få ont i ögat och såg suddigt så jag ringde till sjukvårdsupplysningen och frågade ifall det skulle vara så. Sjukvårdsupplysningskvinnan tyckte att det inte lät bra alls och gav mig nummer till ögonklinikakuten. Jag ringde dit och det blev till att åka ännu en gång till akuten och vänta och vänta. Jag höll på att börja gråta när jag fick veta att jag skulle bli tvungen att åka till sjukhuset igen. Jag har aldrig varit en sådan som tyckt illa om att vara hos läkare och så, men efter i onsdags gillar jag det inte alls. Alla människor som böjer sig över en och säger "Hej, jag heter Anette bla bla". Det var så konstigt alltihopa.
Nåväl. Ögat kollades med några bedövningsdroppar, lampor och bokstavstavlor. Vi upptäckte att jag såg sämre än jag trodde på det öga som inte var skadat. Så nu är jag i princip blind.. 8/ Jag fick även droppar i som vidgade pupillen och hence att jag ser förjävlig ut. Mitt ena öga har en gigantisk pupill badandes i blod medans det andra har en liten knappnålspupill i ett grönt och vitt öga. Samtidigt har jag en svullen kind, blåöga och massa rivsår på kinden.
När jag kom hem från läkaren började jag asgarva så gott jag kunde med det här ansiktet. Fan vad jag ser ut. Vad härnäst? Ska näsan ramla av? Ett tredje bröst? En rutten navel? Haha.. jag är ju för sorglig.

Jag har inte tagit någon av mina supersmärtstillande idag och det har gått ganska bra. Det har lett till att jag sovit som en stock.. konstigt. Jag trodde det var pillrerna som gjorde att jag blev trött men det kanske är smärtan? Eller jag vet inte.. trött är jag i vilket fall som helst och ska snart gå och lägga mig. Även om jag har chips och det är fredagkväll.

Jag har faktiskt lyckats diska och plocka undan lite här. Det var inte det lättaste ska jag säga eftersom de saker jag blivit tvungen att plocka undan var saker som man inte bara kan stuva undan någonstans. En tv och en MEGAstor låda som jag till slut lyckades stuva ner i ett hörn där den visserligen blockerar toadörren men jag stänger ändå aldrig den när jag är ensam hemma.

Jag är så himla glad för alla omtänksamma sms och meddelanden jag får.. folk är snälla och rara 8) Fast jag önskar ju ingen mardrömmar.. det var inte riktigt meningen. Jag har knappt själv haft mardrömmar. Bara om efter och hur jag blir jagad för att folk vill tala om för mig att jag är blå i ansiktet. Nähe?

Störigast med allt det här är ändå blickarna man får på bussen och av kassörskor. Fast det är klart, vad kan folk göra? Jag sitter med stora kepsen och solglasögonen på mig fast det är mörkt ute sen en timme tillbaka och folk kan ju inte låta bli att undra. Eller varför jag har solglasögon inomhus.. eller nja. Det syns ju att jag har skrapat mig i ansiktet, så man kan ju gissa sig till restan. Men ändå, när samma kassörska på Willys varje dag jag varit där nu bara pratat med mig normalt som om jag inte hade solglasögon på mig inomhus så börjar det ju bli löjligt. Jag börjar förstå folk som säger att "folk får gärna fråga, men låt bli att stirra". Inte för att jag är så jävla utsatt.. men det märks ändå att fjortisar tittar och pratar med "tysta" rösten.
Jag vill låta trycka upp en tröja som det står "Almost roadkill" på, vet någon nåt ställe där man kan trycka upp sin egen tröja?

Ikväll kom Helena hem.. äntligen, förhoppningsvis ifall hon inte är för sjuk, ska jag inte behöva sitta här ensam i mitt hus och glo på dåliga dagsåpor utan faktiskt kunna umgås med någon inomhus på ett lugnt sätt som inte inkluderar alkohol eller hoppa upp och ner. Jag hoppas och hoppas att hon är frisk och kry, annars blir jag galen.

När jag började gråta häromdagen fick jag en kram av en kompis. Han kramade och sa att "nu ser det nog ut som det är jag som har slagit dig och att vi har försonats". Hehe.. tur att jag inte har någon pojkvän. Jag tror inte att denne skulle gå med på att gå hand i hand med mig på stan när jag ser ut såhär 8)

Jag är så himla känslosam nu.. jag var nog det innan också. Men nu är det extra mycket. Jag kan säga att om man har något som helst intresse av mig så är detta tiden. Om någon är snäll mot mig så kommer jag nog att bli förälskad. Jag blev helt salig och tårögd förut när Helena ringde när jag satt och väntade på bussen från akuten. Skicka hit en blomma så gifter vi oss imorgon.. 8)

Haha. Nu ska jag sova gott och länge. Först ska jag borsta tänderna, men sen ska jag sova. Hejdå.