Helenan

Idag är jag inte på speciellt gott humör.. tvärtom på ganska dåligt humör. Det hela toppades med att jag engagerade mig en sekund i det som torterat mig hela jävla året här i min lägenhet. Jag kräks på allt det där och jag kräks på att jag om och fan om igen låter mig bli behandlad som en andra klassens människa.
Jag blir helt blödig när jag ser storartad kärlek på tv eller bland mina kompisar eller whatever. Varför skulle jag få för mig att jag förtjänar mindre när jag värderar det så högt?

Fy fabian. Jag vill bara säga att alla ska låta mig vara ifred fast samtidigt inte..

Jag är så förbannat less på min jävla mellanväg utan utbrott åt något håll. Jag blir galen. Jag är nog redan galen. Jag måste akta, akta, akta hela tiden så jag inte blir helt slut igen. Man kan inte leva ett liv så. Man kan inte leva såhär som jag gör. Jag blir fan KNÄPP.

Om jag frågar någon "vad är det där" och denna svarar "bajs" så kanske jag borde se till att inte bara varje gång hålla mig lugn utan istället någon gång säga ifrån och påpeka att jag förtjänar att bli behandlad som en människa. Fast samtidigt, man ska inte hålla på och röra upp en massa trams för då blir man outhärdlig, men jag rör nästan aldrig upp nåt trams. Om någon ignorerar mig så ignorerar jag dem tillbaka istället för att ta reda på varför. Jag tycker att det är helt i sin ordning att folk som träffar mig säger att de blivit besvikna av mötet och sedan att de ignorerar mig. Jag tycker att det är helt i sin ordning allt möjligt skit som händer.

Äh, fukju.