Helenan

Jag har fått för mig att jag ska vara perfekt. Det är vad jag kräver av mig själv, att jag ska vara perfekt och lyckas bäst i allt. Det är inte lite att kräva av en stackars människa och det spelar ingen roll att det är jag som kräver det, för det är lika dåligt - om inte sämre - att det är jag själv.

Jag vill vara så lång som man är när man är Snygg. Jag vill vara så smal som man är när man är Snygg. Jag vill ha den sociala förmågan man har när man är Populär. Jag vill vara så smart som man är när man är Intelligent. Jag vill lyckas och ha tur och flyt så mycket som en Lyckad person gör. Istället siktar jag så högt att jag inte ens försöker hoppa över ribban utan bara springer rakt in i madrassen hela tiden och stukar fötter och alla möjliga leder när jag försöker. Fast trösten av madrassen är alltid snäll. Man kan sitta på den och titta på när alla andra anstränger sig realistiskt och lyckas uppnå sina realistiska mål.
Varför är jag så himla elak mot mig själv?

Vem vinner på det? Vem har lärt mig det egentligen? Jag kan säga sådana elaka saker åt mig själv i spegeln eller i mitt huvud så det är helt sjuk när man tänker på det. Jag kan tänka att jag förtjänar allt dåligt bara för att jag inte når upp till de krav jag har satt upp. Jag kan få för mig att andra människor har likadana krav på mig som jag har. Det är därför vissa människor inte tycker om mig, för att jag inte är så perfekt som jag borde.

Hm.. dåligt. Nu är jag tröttare än tröttast. Ska nog sova.