Helenan

Underbara underbara underbara program. Dubbelavsnitt av Sex and the City på måndagar och det är så himla bra.

Charlotte fick en hund som hon blev jätteglad över och frågade maken ifall det var ok ifall de behöll honom. Han svarade att "anything that makes you smile like that.. I would be a fool not to". Underbara Harry. Och Smith som rakar av sitt eget hår för att stötta Samantha.. Alla människor som har en person som bryr sig om dem så himla mycket, fan vad ni är lyckliga! Alla människor som har någon att ligga i sängen och slappa med en hel bakisdag- och natt, fan vad ni är lyckliga! Jag vet att jag också kommer att bli euforiskt lycklig och nerkärad igen någon gång, men ibland blir man bara så himla avundsjuk när man ser sånt där eller hör om kompisar som har det alldeles gulligt och bra. Å andra sidan är jag hellre ensam med mig själv än i dåligt sällskap, det är jag helt säker på. Eller dåligt och dåligt.. men sånna som man inte verkligen klickar med. Hellre då ensam säger jag, så sparar jag mig dåligheter.
Hm.. jag undrar jag om jag blir lycklig med den inställningen eller bara helt enkelt inte olycklig. Det är väl iofs det som antidepressiva går ut på - att inte vara olycklig.