tyskar på tub
Clovis piper och piper. Anledningen är att hon nyss hade hur kul som helst med en harkrank. Den var bråkig och behövde tuktas. Så hon jagade den en stund och slutligen åt hon upp den. Sen blev det slut på harkranken och Clovis förtvivlan är påtaglig när man hör hennes pip.
Min förtvivlan är också ganska påtaglig. Jag var ute igår och drack en massa mystiskt vin från Tyskland som Maia kommit över. Den farligaste sorten, vin med låg alkoholstyrka. Det i kombination med att jag hade i princip hur mycket som helst ledde till att jag trodde att jag kunde hälla i mig hur mycket som helst. Tjoho. Idag har jag varit död som en död jävel men inte lyckats somna nåt. Inte förrän klockan 15 vill säga. Smart som jag är hade jag satt klockan på 15.20 för jag skulle ju iväg och jobba 16. Döden. Jag vet att jag har sagt döden förut, men det här var verkligen DÖDEN. För det första var det etthundratjuguåtta timmars jobb, för det andra var vi bara TRE personer från kl. 21 och för det tredje slutade det aldrig att komma in folk. Jag höll på att bli galen. För det fjärde var nästan allt slut. Jag höll på att bli ännu galnare. Men så, framåt 22-snåret när jag trodde att det hade börjat vända så ramlar det in någonstans mellan 60 och 70 tysktalande fanskap. Nån slags turistbuss hade blivit alldeles till sig i brallorna över att se en skylt som de kände igen så de knatade in på vår underbemannade restaurang och ville ha väldigt mycket mat. Vi var en i köket. En i kassan. En arbetsledare. Arbetsledaren hoppade in i kassan och tog megabeställningen och jag tog de vanliga kunderna. Bara det att de vanliga kunderna var två kvinnliga representanter för en familj med 15+ medlemmar och alla skulle ha ett meal. Och ingen visste vad de skulle ha. Herreminje. På samma minut hade jag en beställning på 550 spänn och den andra kassakvinnan hade en på närmare 1000 kr. Kö ut på gatan och i köket höll vår enda köksnisse på att dö under alla hamburgare och annat skit.
Fy fabian I tell you.
Nu ska jag sova och sova och sova och sova och sova. Sen när jag vaknar ska jag dra mig från sängen till tvn och kolla på den tills jag somnar igen. Eventuellt slänger jag in jobbkläderna i tvättmaskinen, eventuellt ringer jag till posten och bestämmer när de ska hämta min darling till tv. Eller så ligger jag bara platt på rygg och har det jävligt skönt imorgon. Fan.. nu jinxar jag det. Jag ska ha det sådär skönt imorgon. Inte jävligt.. nej nej.
Allvarligt talat. Nu, slafen.
Min förtvivlan är också ganska påtaglig. Jag var ute igår och drack en massa mystiskt vin från Tyskland som Maia kommit över. Den farligaste sorten, vin med låg alkoholstyrka. Det i kombination med att jag hade i princip hur mycket som helst ledde till att jag trodde att jag kunde hälla i mig hur mycket som helst. Tjoho. Idag har jag varit död som en död jävel men inte lyckats somna nåt. Inte förrän klockan 15 vill säga. Smart som jag är hade jag satt klockan på 15.20 för jag skulle ju iväg och jobba 16. Döden. Jag vet att jag har sagt döden förut, men det här var verkligen DÖDEN. För det första var det etthundratjuguåtta timmars jobb, för det andra var vi bara TRE personer från kl. 21 och för det tredje slutade det aldrig att komma in folk. Jag höll på att bli galen. För det fjärde var nästan allt slut. Jag höll på att bli ännu galnare. Men så, framåt 22-snåret när jag trodde att det hade börjat vända så ramlar det in någonstans mellan 60 och 70 tysktalande fanskap. Nån slags turistbuss hade blivit alldeles till sig i brallorna över att se en skylt som de kände igen så de knatade in på vår underbemannade restaurang och ville ha väldigt mycket mat. Vi var en i köket. En i kassan. En arbetsledare. Arbetsledaren hoppade in i kassan och tog megabeställningen och jag tog de vanliga kunderna. Bara det att de vanliga kunderna var två kvinnliga representanter för en familj med 15+ medlemmar och alla skulle ha ett meal. Och ingen visste vad de skulle ha. Herreminje. På samma minut hade jag en beställning på 550 spänn och den andra kassakvinnan hade en på närmare 1000 kr. Kö ut på gatan och i köket höll vår enda köksnisse på att dö under alla hamburgare och annat skit.
Fy fabian I tell you.
Nu ska jag sova och sova och sova och sova och sova. Sen när jag vaknar ska jag dra mig från sängen till tvn och kolla på den tills jag somnar igen. Eventuellt slänger jag in jobbkläderna i tvättmaskinen, eventuellt ringer jag till posten och bestämmer när de ska hämta min darling till tv. Eller så ligger jag bara platt på rygg och har det jävligt skönt imorgon. Fan.. nu jinxar jag det. Jag ska ha det sådär skönt imorgon. Inte jävligt.. nej nej.
Allvarligt talat. Nu, slafen.
Kommentarer:
Trackback