Dill
Jag har sovit gott som självaste fan inatt. Jag vet iofs inte ifall Fan sover gott.. men det är ett uttryck som förstärker det jag vill ha sagt - jag har sovit gott inatt. Sängen var platt, snorandet var under kontroll, katten var snäll och INGEN RINGDE. Ååh. Det är så skönt när ingen ringer klockan 09.30 på morgonen och undrar ifall de har väckt mig. Varför ringer ni och undrar det jävla stolpskott? Ni kan utgå ifrån att ni kommer att göra det så behöver ni inte ringa och fråga. Ifall det skulle vara så att jag inte blir väckt av telefonen så lovar jag att tala om det för alla jag känner så behöver ni inte gå omkring och undra hela dagen.
Nu när jag vaknat har jag dock noterat att jag är så himla segförkyld. Kan den inte ge med sig? Jag har inte lekt i regnet, jag har inte cyklat långa sträckor, jag har inte badat i en vattenspridare och jag har inte ansträngt mig in the slightest. Jävla slem. Mycket ska man behöva stå ut med innan man dör. Haha. 8)
Min darling of all darlings, the light of my life (eller en av dem iaf), Umeås Audrey Hepburn har löst mina ekonomiska problem. Från att ha varit 1500 kr ifrån att kunna betala räkningar har hon ordnat det så att jag har 1000 kr att köpa mat för, utover att räkningarna är betalda. Det är fantastiskt. Fantastiskt I tell you.
Ojoj.
Jag undrar varför jag är så himla tillfreds med allting nu i dagarna. Är det något speciellt med den 20-23 i varje månad? Det verkar så. Jag har inget att gnälla över. Visst det är dåligt väder, men då kan jag tvätta 8) Visst jag är förkyld, men det kommer ju att gå över. Visst jag har ingen omtänksam och förlåtande man vid min sida, men det är hans förlust.
Haha.. lyssna på mig. Jag måste ha ätit för många bananer.
En natt för några nätter sedan drömde jag väldigt verkligt att jag var döende. Det var verkligen läskigt. Jag hade 24 timmar kvar att leva, och om jag gick med på att ligga som en grönsak, eventuellt också 24 till. Det gick nästan hela det första dygnet innan jag insåg att jag kanske inte skulle ta mitt niotimmarspass på jobbet. Vad jag skulle ägna min sista dag åt kunde jag inte heller luska ut. Att åka till Paris föresvävade mig men så kom jag på att det är antagligen inte så spännande där som man skulle kunna tro. Jag kunde för mitt liv inte komma på vad jag ville göra de där sista timmarna i mitt liv. Supa vore inte bra, för då kanske jag drack för mycket och skulle må illa och det vore ju dåligt. Vräka i mig chips kanske, för det är alltid gott. Fast ändå.. i min ensamhet?
Jag vaknade till slut och insåg efter en bra stund att jag faktiskt inte var döende och att det var en dröm. Det var väldigt skönt. Man borde kanske se till att göra mer av de närmsta 24 timmarna, för tänk om de är de sista?
Äh, nu måste jag sluta och ta hand om tvätten. Jag för min del tänker använda rena kläder 56 timmar från denna stund och det ska vara samma rena kläder som jag i detta nu tvättar. Bah.
Nu när jag vaknat har jag dock noterat att jag är så himla segförkyld. Kan den inte ge med sig? Jag har inte lekt i regnet, jag har inte cyklat långa sträckor, jag har inte badat i en vattenspridare och jag har inte ansträngt mig in the slightest. Jävla slem. Mycket ska man behöva stå ut med innan man dör. Haha. 8)
Min darling of all darlings, the light of my life (eller en av dem iaf), Umeås Audrey Hepburn har löst mina ekonomiska problem. Från att ha varit 1500 kr ifrån att kunna betala räkningar har hon ordnat det så att jag har 1000 kr att köpa mat för, utover att räkningarna är betalda. Det är fantastiskt. Fantastiskt I tell you.
Ojoj.
Jag undrar varför jag är så himla tillfreds med allting nu i dagarna. Är det något speciellt med den 20-23 i varje månad? Det verkar så. Jag har inget att gnälla över. Visst det är dåligt väder, men då kan jag tvätta 8) Visst jag är förkyld, men det kommer ju att gå över. Visst jag har ingen omtänksam och förlåtande man vid min sida, men det är hans förlust.
Haha.. lyssna på mig. Jag måste ha ätit för många bananer.
En natt för några nätter sedan drömde jag väldigt verkligt att jag var döende. Det var verkligen läskigt. Jag hade 24 timmar kvar att leva, och om jag gick med på att ligga som en grönsak, eventuellt också 24 till. Det gick nästan hela det första dygnet innan jag insåg att jag kanske inte skulle ta mitt niotimmarspass på jobbet. Vad jag skulle ägna min sista dag åt kunde jag inte heller luska ut. Att åka till Paris föresvävade mig men så kom jag på att det är antagligen inte så spännande där som man skulle kunna tro. Jag kunde för mitt liv inte komma på vad jag ville göra de där sista timmarna i mitt liv. Supa vore inte bra, för då kanske jag drack för mycket och skulle må illa och det vore ju dåligt. Vräka i mig chips kanske, för det är alltid gott. Fast ändå.. i min ensamhet?
Jag vaknade till slut och insåg efter en bra stund att jag faktiskt inte var döende och att det var en dröm. Det var väldigt skönt. Man borde kanske se till att göra mer av de närmsta 24 timmarna, för tänk om de är de sista?
Äh, nu måste jag sluta och ta hand om tvätten. Jag för min del tänker använda rena kläder 56 timmar från denna stund och det ska vara samma rena kläder som jag i detta nu tvättar. Bah.
Kommentarer:
Postat av: eline
"Jag måste ha ätit för många bananer". Haha. :) Bra blogg!
Trackback