Helenan

Nu har jag varit hos föräldrarna lite. Tvärtom planen kom jag tillbaka och kände mig om möjligt ännu mer ur fas än jag gjorde när jag åkte. Jag är helt jävla slut och färdig i hjärnan och kan inte hitta några glädjeämnen alls i mitt liv. Trots att jag vet att det finns många personer som borde kvalificera sig till att bli rena glädjeämnen.. men jag vet inte. Jag är så trött och ledsen hela tiden. Jag har väl fått en släng av denhära depressionen som jag medicineras för. Det är bara det att det inte finns någon ljusning i den jävla tunneln. Så vitt jag kan se ska allt fortsätta precis som det gör nu i all evighet amen och nu har jag än mindre någon möjlighet att finna någon slags vardagslycka.

Jag är så trött och mår konstant ganska dåligt. För att pigga upp mig äter jag. När jag tycker att jag ätit för mycket äter jag ingenting. Jag tror att mitt blodsocker är redo att flytta ur den här misshandlade kroppen.

Imorgon är det måndag. Jag hatar måndagar. Massa massa grejer att göra och allt borde egentligen ha förberetts idag, men det har jag inte orkat med.
Nej, jag ska lägga mig och sova. Hejdå.