Ridderligheten
Jag får ingen fart på mig nu på morgonen. Jag borde redan stå i duschen och pyssla.. men jag vill egentligen bara ligga i min säng där det är varmt och skönt. Idag ska jag åka in till Ängelholm enbart för att säga "ni behöver inte vara här, om ni inte har några frågor kan ni gå ner till biblioteket"
Grejen är bara att de är så duktiga att de verkligen går ner till biblioteket och sitter där. Några sitter till och med kvar i klassrummet vilket gör att jag måste stanna där. Igår gick jag omkring i biblioteket och frågade mina elever hur det gick och svarade på frågor och sådant. Sen gick jag fram till en tjej som inte alls var min elev och frågade henne hur det gick. Hon tittade mycket förvånat på mig och sa "joo.. det går väl bra?" "jättebra" tyckte jag och gick vidare. Det var roligt. Fan vad förvånad hon blev när hon satt och kollade på mobilabonnemangspriser. Haha 8) Nåja.
Jag skulle vilja skriva något chockartat som gör att jag har massa kommentarer sen när jag kommer hem, problemet är bara att jag inte har något chockartat att komma med. Mitt personnummer består av två åttor, två nollor och sex tvåor. Kul va? Det är snö ute. När jag kom hem efter att ha varit hos föräldrarna så var det fågelfotspår på trappen utanför min dörr. Det finns en dörr till här som delar trapp med mig men de hade inte heller varit hemma på hela helgen. Istället var det bara ett tretåigt spretigt fotspår på varje trappsteg. Knasigt.
Jag älskar den tysta vagnen på öresundstågen. Gud, jag ska gifta mig med den. Folk är så tysta och om någon säger någonting har man laga rätt att säga "schhhhhhhh!" utan att få kärringstämpel på sig. Aaaaaah.
Jag noterade något igår. Ridderligheten är död. Visserligen är den lika död i mig som i alla andra, så jag är på intet sätt inte inkluderad i denna kritik mot samhället, men någon måste ju komma med kritiken så då får det bli jag.
Ett gäng med ungdomar stod och väntade på bussen vid stationen i Lund. De hade mycket packning och verkade ganska trötta efter en lång resa. En kvinna modell större gick tätt förbi för att slippa att behöva gå ut i vägen. Hon kanske kom åt killen i gänget litegrann, han skrek nämligen efter henne "Kolla var du går din feta jävel!". Precis på samma busshållplats stod jag och två män i 30-årsåldern. Vilken som helst av oss kunde ha - borde ha sagt något åt den uppkäftiga lilla snorvalpen. Han var max 17 år och visserligen ganska lång men säkerligen inte något hot mot de två 30-åriga herrarna. Säkerligen för övrigt inte något fysiskt hot för mig heller eftersom det var folk överallt. Det värsta som skulle kunna ha hänt var att de kallat mig för samma sak och jag hade tagit illa vid mig. Helt säkert tog målet för utropet illa vid sig. Jag har själv fått sådana där rop efter mig (back in the days när jag var regelrätt megastor) och de kan förstöra ett par dagar och lämna sår som aldrig riktigt läker - oavsett om det är någon man känner och respekterar som häver ur sig dem eller om det bara är en snorunge på busshållplatsen. JAG om någon, jag som vet hur det känns, borde ha käftat med snorungen. Men icke. Jag hade vågat ifall han var 5 år yngre och inte två huvuden längre än mig. Hm! Vad blir då slutsatsen av detta resonemang? Ridderligheten är stendöd, i alla fall när det kommer till att försvara "feta jävlar".
Nu får jag väl duscha då. Weeeeeeeeeeeee.
Grejen är bara att de är så duktiga att de verkligen går ner till biblioteket och sitter där. Några sitter till och med kvar i klassrummet vilket gör att jag måste stanna där. Igår gick jag omkring i biblioteket och frågade mina elever hur det gick och svarade på frågor och sådant. Sen gick jag fram till en tjej som inte alls var min elev och frågade henne hur det gick. Hon tittade mycket förvånat på mig och sa "joo.. det går väl bra?" "jättebra" tyckte jag och gick vidare. Det var roligt. Fan vad förvånad hon blev när hon satt och kollade på mobilabonnemangspriser. Haha 8) Nåja.
Jag skulle vilja skriva något chockartat som gör att jag har massa kommentarer sen när jag kommer hem, problemet är bara att jag inte har något chockartat att komma med. Mitt personnummer består av två åttor, två nollor och sex tvåor. Kul va? Det är snö ute. När jag kom hem efter att ha varit hos föräldrarna så var det fågelfotspår på trappen utanför min dörr. Det finns en dörr till här som delar trapp med mig men de hade inte heller varit hemma på hela helgen. Istället var det bara ett tretåigt spretigt fotspår på varje trappsteg. Knasigt.
Jag älskar den tysta vagnen på öresundstågen. Gud, jag ska gifta mig med den. Folk är så tysta och om någon säger någonting har man laga rätt att säga "schhhhhhhh!" utan att få kärringstämpel på sig. Aaaaaah.
Jag noterade något igår. Ridderligheten är död. Visserligen är den lika död i mig som i alla andra, så jag är på intet sätt inte inkluderad i denna kritik mot samhället, men någon måste ju komma med kritiken så då får det bli jag.
Ett gäng med ungdomar stod och väntade på bussen vid stationen i Lund. De hade mycket packning och verkade ganska trötta efter en lång resa. En kvinna modell större gick tätt förbi för att slippa att behöva gå ut i vägen. Hon kanske kom åt killen i gänget litegrann, han skrek nämligen efter henne "Kolla var du går din feta jävel!". Precis på samma busshållplats stod jag och två män i 30-årsåldern. Vilken som helst av oss kunde ha - borde ha sagt något åt den uppkäftiga lilla snorvalpen. Han var max 17 år och visserligen ganska lång men säkerligen inte något hot mot de två 30-åriga herrarna. Säkerligen för övrigt inte något fysiskt hot för mig heller eftersom det var folk överallt. Det värsta som skulle kunna ha hänt var att de kallat mig för samma sak och jag hade tagit illa vid mig. Helt säkert tog målet för utropet illa vid sig. Jag har själv fått sådana där rop efter mig (back in the days när jag var regelrätt megastor) och de kan förstöra ett par dagar och lämna sår som aldrig riktigt läker - oavsett om det är någon man känner och respekterar som häver ur sig dem eller om det bara är en snorunge på busshållplatsen. JAG om någon, jag som vet hur det känns, borde ha käftat med snorungen. Men icke. Jag hade vågat ifall han var 5 år yngre och inte två huvuden längre än mig. Hm! Vad blir då slutsatsen av detta resonemang? Ridderligheten är stendöd, i alla fall när det kommer till att försvara "feta jävlar".
Nu får jag väl duscha då. Weeeeeeeeeeeee.
Kommentarer:
Trackback