Helenan

Det som jag hade att göra nu på morgonen är avklarat. Nämligen att skriva x antal inlägg på töntiga webzone ang. värdegrundsuppgiften som vi har den här veckan. Man skulle ju kunna tro att det vore det fina med den här dagen och att jag nu kan lägga mig och sova. Icke. Nu måste jag bege mig till jobbet om en timme. Voj voj.

Jag kom hem från jobbet inatt vid tolvsnåret. Det var rivigt. Först var jag nere på biblioteket och skulle plugga lite tillsammans med M och H. Då visade det sig att jag i min stress (jag skulle tvätta innan, torkskåpet fungerade inte så jag blev tvungen att tumla jeans vilket gjorde att de är i storlek 21-21 nu 8)) hade glömt boken hemma. Jaha, bajs tänkte jag och läste över axeln på Hå. H och M bestämde sig för att bege sig vid tre och jag som hade lämnat ifrån mig min lägenhetsnyckel till Björn som har sina grejer i mitt förråd hade ingen möjlighet att ta mig in i mitt hem. Dessutom spöregnade det så jag hade inte mycket annat att göra än att gå ner på arbetet och hänga där. Det var ju inte så smart. Vips fick jag börja jobba två timmar innan jag egentligen började och sen fick jag jobba, jobba, jobba och jobba väldigt länge tills klockan blev väldigt mycket. 23 slutade jag äntligen och då skyndade jag mig åstad för att hinna med den sista bussen hem till mig och sängen. Halvvägs kom jag på att jag hade ju nyckeln som Björn varit inne och lämnat under mitt pass i byxfickan på jobbyxorna som låg i mitt skåp på jobbet.
Jag frågade busschauffören ifall det var den sista bussen och han sa att det var det. Jag svor (inte så farligt, när det är riktiga grejer så svär jag så mjukt) och hoppade av bussen och gick tillbaka till arbetet. Jag hann in innan de stängde, sprang upp och hämtade min nyckel. När jag hade sprungit förbi busshållplatsen såg jag att det faktiskt gick en buss till. Det var ju käckt på ett sätt, men eftersom busschauffören sagt att det var den sista bussen hade jag inte tagit biljett och blev därför tvungen att betala bussen en gång till. Det hade kanske inte varit så farligt ifall det inte var så att jag inte hade några kontanter och blev tvungen att skynda mig till en bankomat. Jag hittade en, men den delade bara ut 500-sedlar. "Skitsamma" tänkte jag men kom på att chaffisen inte växlar 500-sedlar. Så jag sprang in på 7-11 och köpte en twix och bad att få ta ut på mer. Det fick jag inte förrän jag erbjöd mig att betala stora summor ifall det dessutom kunde gå kvickt som satan.
Slutligen gick det, jag skyndade mig och hann med bussen och kom slutligen hem.

Nu har jag sovit som en döing. Jag är gul i ansiktet där jag slagit mig.. tydligen så är det en inre blödning som håller på att ge med sig. Hm. Det vet jag inte om jag gillar ifall jag ska bli gul i ansiktet 8/

Ikväll är det middag hos mig för M och H och sen ska jag ligga i min säng och sova tills klockan blir imorgonkväll och jag ska jobba och leka med Perre och co. Adieu.