Helenan

Jag har varit och sett på MFF-HBK på Malmö stadion, det var spännande, kallt och livat. Men också ganska tråkigt vissa stunder när MFF fipplade mer än lovligt med bollen. Dock, 1-1 var ganska rättvist och Teddy Lucic är grymt bra. Heja honom.

Efter fotbollen gick den samlade skaran hem till Helena och åt bullar och drack te, det var också trevligt. Vid avskedet råkade jag smälla in min kind i Pers axel vilket resulterade i smärta och en smärre chock. Jag började att gråta hysteriskt och var på vippen att börja hyperventilera ifall inte Maia hade sagt till mig på skarpen att andas som en vanlig människa. Hu vad otäckt det var. Tårarna slutade aldrig att rinna och det gjorde ju inte saken bättre med kinden. Nu känns den konstig och bullig.. men det kan ju också ha att göra med att jag grinat så länge. Dumma dumma traumatiska upplevelse. Jävla Lennarts hårda bil.

Nu är jag lite för uppivarv för att kunna sova och det är ingen mening att jag lägger mig framför mythbusters eftersom det är slut om en halvtimme och då kommer jag att känna mig otillfredställd. Hm.

Idag har jag funderat på saker som man alltid säger. Jag undrar om det finns nåt som jag ofta säger. "Mhm" har jag fått veta.. men det gills knappt för det är knappt nåt ord. Jag kan tänka mig att det mest frekvent förekommande ordet här i bloggen är "jag" vilket kanske inte är så konstigt eftersom den handlar om mig, av mig, för mig, om mig. Jag skulle tro att "nåja" eller "nåväl" är något som förekommer ofta här.. eller "jaja".

Jag fick tillbaka min extremt kritiska skrift om den kursbok vi haft om Barn och ungdomspsykologi idag på posten. Det var intressant läsning. Den var väldigt kommenterad och kommentarerna var överlag positiva. Jag trodde att jag skulle bli underkänd och nerskjuten eller något för att jag varit så himla kritisk. Istället står det att bokens existens på den fasta litteraturlistan skulle tas upp på kursmöten eftersom den stämde dåligt överens med profilbegreppet "genus" på Mah. Hoho.. jag kanske gör ett intryck under de terminer jag kommer att gå där - troligtvis inte dock.

Det var fan vad det dunkar i ansiktet på mig nu.. det känns som om jag har dosar på insidan av kindbenet som hugger ut något. De kanske iofs försöker få bort det konstiga benet som har bildats en gång för alla nu när de har väckts av min oplanerade smäll på käften. Jag gissar iofs på inte...

Jag får väl ta att gå och lägga mig och drömma om snällt folk hela natten istället. Nattinatt.