Helenan

Ibland tänker jag på min blogg och känner glädje. Fast oftast inte. Det känns nästan som ett krav på mig att skriva bra saker fast jag allt för sällan kan klämma ur mig annat än dagsrapporter.
Just nu är det tråkigt, men det kanske blir bättre om ett tag.

Nå, jag kan iaf skriva att jag ska sluta äta godis. Detta träder i kraft idag och ni får gärna be för mig för en större gottegris finns inte. Det ska bli ett spännande experiment att se ifall jag kommer att bli en galen människa pga detta eller kanske en lite mer välmående människa. Jag har iaf börjat min dag med att vara lite galen. Jag gick ut med soporna det första jag gjorde imorse och tilltalades av en gubbe som sa "godmorgon" till mig. Jag tittade klentroget på honom och sa "godmorgon" tillbaka. När jag kom ut från fängelset som ska föreställa vår sopstation stod han och väntade på mig och släppte kommentaren "det var väldigt vilka korta byxor du hade". Jag hade nämligen på mig mina trekvartsmjukisbyxor. I vanliga fall brukar jag alltid vara artig, trevlig, lättsam och humoristisk eftersom det är så jag är uppfostrad, men nu suckade jag bara och sa "varför pratar du med mig?". Det kändes bra. Så känner jag att jag vill säga till alla människor på morgonkvisten ty jag avskyr att tala med folk på morgonen. Stör mig inte, låt mig bara vara, ta inte i mig, tala inte med mig och för guds skull, kommentera för fan inte mina kläder.

Nu ska jag gå och duscha. Tjohoo.