Helenan

Vilken vansinnigt dålig dag för min förkylning, men ganska bra dag i övrigt. Jag har skött mig själv jätteduktigt och bara gjort en massa saker som gynnar mig och som inte stör någon annan. Jag har sorterat alla cd-skivor, rensat ur alla lådor (inklusive frysen), slängt fyra proppfulla påsar med rot, sorterat alla miljarder påsar jag har och slängt 2/3. Jag borde dessutom diska och studera. Studerandet blir det inte mycket av, desto mer av diskandet imorgon förhoppningsvis. Sen ska jag hitta en lämplig låda för Clovis grejer så hon kan ha alla sina saker på ett och samma ställe. Det blir fint.

Det som har varit dåligt för min förkylning är att jag blev fast i Det Skånska Snökaoset. Efter en lunch med mentorspersonen från Mah tänkte jag mig att jag skulle åka hem och vila lite innan nästa stora event - leka med Hå och Em började bli aktuellt. Jag satte mig på ett tåg som var en halvtimme försenat. Käckt, tänkte jag, då borde det ju gå typ nyss. Nej nej. Föraren sa upprepade gånger i högtalarna "stänger dörrarna, vi försöker igen" och igen, och igen, och igen... till slut ställde jag mig upp i vagnen och frågade de som satt bakom mig varför inga tåg gick. Jag hade nämligen sett genom fönstret att alla tåg på alla spår som jag hade uppsikt över (kanske 6-7 spår) stod väldigt stilla med en försening blinkande på respektive tavla. Ingen på tåget visste mer än mig så jag klev av tåget och bestämde mig för att det var ödet. Det var menat att jag istället skulle gå genom stan och droppa in hos en frisör och klippa av mig barrhelvetet en gång för alla. Jag pulsade och pulsade i motvind och oplogad blötsnö och kom äntligen fram till det ställe där jag klippt mig förut, där det är billigt och där man kan droppa in. Ingen tog någon notis om mig först och efter ett tag fick jag veta att man inte kunde droppa in idag. Väldigt lustigt eftersom alla satt och fikade och alla stolar var tomma och fina.. men jaja. Jag tänkte än en gång att det var ödet och pulsade i Frostmofjällstil bort till en galleria för att samla mig innan jag gick igenom den garanterat snöfyllda parken till Kungsgatan varifrån bussarna hem går. Väl där inne fick jag för mig att jag kanske skulle slå till på ett par byxor, men fick syn på mig själv i spegeln och blev deprimerad och gick ut. Jag pulsade genom parken och fann att min buss skulle gå i detta nu. Min buss kom också i detta nu och jag gick på, bara för att upptäcka att mitt busskort inte fungerade. Jag frågade busschauffören varför och han upplyste mig om att det inte var buss 171 till Lund utan istället 174 till Staffanstorp, bussen var felmärkt. Ett antal personer gick ur bussen och vi ställde oss för att vänta igen. Efter ett tag hörde jag ett äldre par som undrade var deras buss hade tagit vägen och när min buss äntligen kom gick kvinnan in och frågade om chauffören på denna buss visste vad som hänt med 174:an. Hon visste inte, men jag visste och jag informerade kvinnan om att det var den 171:a som gått tio minuter tidigare och att den var felmärkt. Kvinnan blev med rätta ganska ilsken och min chaufför körde iväg med en uppmaning till kvinnan att vänta på nästa buss. Nu började en fantastisk resa. Jag satte mig så att jag såg instrumentbrädan för busschauffören och jag höll koll på hastighetsmätaren. Som snabbast körde vi 55km/h och jag skulle tippa att snittet låg på ca. 40km/h, på motorvägen. Två bilar som körde i samma fil som bussen halkade lugnt och stilla av vägen mitt framför våra ögon. Det såg väldigt misstänkt ut på sommardäcksfronten för många av bilarna i högerfilen. Jag kan inte tänka mig att bussen hade sommardäck, för det vore ju vansinnigt, men de vinterdäck som satt på var nog inte de djupast mönstrade man kan finna. Ojijoj. Till slut stannade bussen vid min kära Delfin och jag gick av och hem med dyngsura skor. Jag gick in en sväng på Willys för att köpa bröd och möttes av ett "Fint väder idag" av kassören. "Jo" tyckte jag, "om du vill kan du få låna mina skor, de kan man bada i" sa jag och han fnissade artigt. Sen stannade han upp i knapptryckandet och började garva ganska friskt och sa "nu hörde jag vad du sa" och sen satt han och fnissade efter det att jag gått ut genom dörren. Knaskassör 8)

Snön är inte snö på gångvägar och vanliga vägar längre utan den är bäckar. Jag skulle ut nyss med mina fyra soppåsar och blev tvungen att gå i sandaler med upprullade jeans för att inte bli dyngsur om nästan hela halva mig. Det ska bli översvämningar imorgon säger Sydsvenskan, jotack. Kul att gå upp skittidigt. Varför går jag inte till sängs? Jag vet inte.