Helenan

Är det inte så att om man har blivit dömd så finns det ingen anledning för tidningarna att hemlighålla identiteten för det är ju offentligt? Jag vet en person som antingen skulle gynnas eller missgynnas av ett namngivande av ovan syftade professor eftersom han är i princip den enda lundaprofessorn som omnämns i medierna ang. kvinnohistorier. Dessutom stämmer tidsangivelserna. Det vore extremt extremt tragiskt ifall det var den som jag tänker på. Jag tror nog inte att det är han. Han är en wunderbar professor om än kanske lite socialt missanpassad. Gah, jag vill veta vem det är.

Idag har jag ett fullspäckat schema i vanlig ordning (haha). Eller nja. Jag ska ner på stan och handla lite grejs och träffa folk för fika eller iaf kaffeblask. Det snöar. Det är väl klart som själva fan att det snöar. Det snöar ALLTID där jag är. Det spelar ingen roll ifall jag så flyttar till ekvatorjäveln, det kommer ändå att snöa över mig. Men jag håller ställningarna, jag vägrar att köpa storslagna vinterskor. Här ska gås omkring med de gamla le Coq-skorna som har två hål i sig 8)

Nåja. Ikväll har iaf mina och Mås mentorsbarn sittning och i förlängingen då även vi. Senast jag var mentor på en sittning gjorde jag stort intryck på alla barnen genom att bli som vanligt cepe som jag alltid blir när jag blir överfull. Jag kan beskriva:
Överfull Helenan:
En överfull Helenan kräks ytterst sällan, det hon gör är att sjåpa sig. I början på kvällen dansar hon riktigt mycket och tycker att det är så himla jättekul att dansa med halvbekanta tjejkompisar för att visa hur otroligt käck man är och att man minsann välkomnar alla in till det Fantastiska livet man lever. Efter ett tag börjar man inse att man inte lever det Fantastiska livet och undrar varför i helvete ingen egentligen tycker om en. Detta brukar oftast leda till att jag parkerar mig på en stol och surar över ett glas vatten. Vid det här laget har de som jag ryckt i tidigare börjat bli lite överfulla så de kommer och rycker i mig. Jag surar vidare och gör min sorti i tysthet och börjar vandringen hem eller någonannanstans. Jag ska iaf gå jävligt långt. Under denna färd trakasserar jag mycket folk med fyllesms som säger att jag är bedrövlig och dålig och att jag nu ska hem och lägga mig och stackars mig.
Alternativet är att jag aldrig kommer upp på dansgolvet och istället fastnar i någon slags konversation med antingen en dam eller en herre. Konverserar jag med en dam brukar det bli den absolut roligaste kvällen som slutar med att vi dansar och skuttar på toaletten tillsammans och har det så systerligt fint. Konverserar jag överlänge med en man slutar det i 7 fall av 10 att vi utbyter saliv och inte umgås med mycket annat folk. Något som leder till bakfylleångest/tredjedagångest och dåligheter. Alltså - ikväll ska jag chatta up damerna. Adieu.